Gomorgon!
Antagligen så har inte mitt huvud fattat att man kan sova på morgonen eller så är det så att jag är helt enkelt störd. Halv sex i morse slogs mina ögon upp! HELT OTROLIGT!
Är med i fitnessfighten på FB och där kom dagens fråga upp som är värd att fundera över. Vad är det värdefullaste du gett en annan människa?
En fråga som är värd att fundera över. Jag har ett enkelt svar. Ett svar jag tror de flesta föräldrar svarar. Jag gav mitt ex Dexter. Men samtidigt är det ju en gemensam gåva till oss båda två. Dexter är det mest värdefulla jag och hans pappa har. Till Dexter har vi gemensamt gett kärlek och omtanke. Vi finns för honom trots att vi inte längre delar någon kärlek till varandra. Men Dexter är vårt och kommer alltid vara. Vi är i den delen väldigt överens.
Men annars då?
Jo jag vill tro att jag varit ett gott stöd. Att jag ändå varit en klippa att luta sig emot när det blåser. Lika så mina vänner och familj varit för mig.
Men vad är det värdefullaste du har gett till en annan människa? Fundera över det idag och se om du hittar nått eller kommer svaret till dig direkt? Vi är alla bra på något! Det finns inte en enda människa jag träffat som är helt värdelös och jag är helt övertygad om att jag aldrig kommer träffa någon heller.
torsdag 15 augusti 2013
tisdag 13 augusti 2013
Fullspäckad dag
Gomorgon.
Idag har jag en HEL del att göra faktiskt. Jag ska åka och hälsa på en kär kollega i linköping nu på förmiddagen och innan dess ska jag köra lite KB-träning.
I eftermiddag ska jag gå och titta på en lägenhet. En mindre. Jag bor idag i en fyra och lägenheten jag ska titta på är en trea. Den ligger mittemot mig faktiskt så flytten blir inte så lång =). Det ska bli så kul att få titta på den.
Jag älskar verkligen den här lägenheten som jag bor i nu. Men ja den är lite stor för bara mig och dexter dessutom är hyran skyhög.
Nähä om jag ska hinna allt innan jag ska iväg så måste jag nog sätta fart nu... ha det gött!
Idag har jag en HEL del att göra faktiskt. Jag ska åka och hälsa på en kär kollega i linköping nu på förmiddagen och innan dess ska jag köra lite KB-träning.
I eftermiddag ska jag gå och titta på en lägenhet. En mindre. Jag bor idag i en fyra och lägenheten jag ska titta på är en trea. Den ligger mittemot mig faktiskt så flytten blir inte så lång =). Det ska bli så kul att få titta på den.
Jag älskar verkligen den här lägenheten som jag bor i nu. Men ja den är lite stor för bara mig och dexter dessutom är hyran skyhög.
Nähä om jag ska hinna allt innan jag ska iväg så måste jag nog sätta fart nu... ha det gött!
söndag 11 augusti 2013
Gomorgon
Sitter med grabben och tittar på heffaklumpen. Hade tänkt mig ett längre inlägg senare. Men jag är verkligen så förväntansfull inför den här veckan!
torsdag 8 augusti 2013
Jag mot försäkringskassan...
Antingen börjar Venflaxinet verka eller så är det en ytterligare försämring. Jag är helt övertygad om att det är det första alternativet.
Men än sak som gör att det är svårt att fokusera på att bli frisk är vår allas vän försäkringskassan. Sedan den 29:e maj har jag varit både 100% och 50% sjukskriven. Sedan den 13 juni har jag rätt att söka sjukpenning från försäkringskassan. hur mycket sjukpenning har jag fått? 0 kr. Har jag fått beslut? nej de har begärt kompletteringar från min läkare. Trots att socialstyrelsen säger följande om min diagnos:
I mitt läkarintyg står det klart och tydligt att det inte handlar om en förstagångsdepression. Försäkringskassan går på dessa riktlinjer och ändå ifrågasätts min rätt till sjukpenning. Varför kan jag inte jobba för?
Eftersom det i slutet av juli enligt läkarintyg blivit en försämring så ifrågasätts min förmåga. Min första diagnos var stressreaktion och så här står det på socialstyrelsen hemsida om den diagnosen:
Vad i h*lvete är det för värld vi lever i? Den här månaden fick jag 4 266 kr av min arbetsgivare i sjuklön för perioden 29 maj till 13 juni + en halv dags lön från slutet av juni. hur går den matematiken ihop? Min hyra är på 7 783 kr. Jag har en j*vla tur att jag hade pengar undanstoppade för att klara denna månad. Men nästa kommer gå käpprätt åt skogen om inte försäkringskassan tar och sätter fart med mitt ärende och jag får hålla tummarna på att de beslutar att jag har rätt till sjukpenning.
Hur ska jag kunna bli frisk om jag hela tiden ska behöva oroa mig över om jag och min son ska ha ett tak över huvudet nästa månad eller mat på bordet?
Sååå nu är detta negativa ute... låt mig nu få vara lite positiv tack.
Men än sak som gör att det är svårt att fokusera på att bli frisk är vår allas vän försäkringskassan. Sedan den 29:e maj har jag varit både 100% och 50% sjukskriven. Sedan den 13 juni har jag rätt att söka sjukpenning från försäkringskassan. hur mycket sjukpenning har jag fått? 0 kr. Har jag fått beslut? nej de har begärt kompletteringar från min läkare. Trots att socialstyrelsen säger följande om min diagnos:
Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga
- Lindrig förstagångsdepression kräver ofta inte sjukskrivning. Arbetsförmågan kan vara nedsatt i 1-3 månader efter insatt behandling. Sjukskrivning på deltid bör övervägas.
I mitt läkarintyg står det klart och tydligt att det inte handlar om en förstagångsdepression. Försäkringskassan går på dessa riktlinjer och ändå ifrågasätts min rätt till sjukpenning. Varför kan jag inte jobba för?
Eftersom det i slutet av juli enligt läkarintyg blivit en försämring så ifrågasätts min förmåga. Min första diagnos var stressreaktion och så här står det på socialstyrelsen hemsida om den diagnosen:
Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga
Arbete har normalt positiv effekt och sjukskrivning bör så långt möjligt undvikas. Arbetsförmågan kan vara helt eller delvis nedsatt i 2-4 veckor.
Symtom, prognos och behandling
Akut stressreaktion är en reaktion på ett psykiskt trauma av exceptionellt hotande eller katastrofalt slag. Dissociativa symtom är vanliga, t ex en upplevelse av att stå utanför och se på, en känsla av avskärmning eller ett totalt förnekande av det inträffande. Tillståndet uppkommer i anslutning till traumat och klingar vanligen av inom ett par dagar. Prognosen är vanligtvis god, men tillståndet kan utvecklas till ett postraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression eller annan psykisk eller somatisk sjukdom med sämre prognos.
Behandlingen omfattar akut omhändertagande och därefter vid behov psykiatrisk bedömning och behandling
Vad i h*lvete är det för värld vi lever i? Den här månaden fick jag 4 266 kr av min arbetsgivare i sjuklön för perioden 29 maj till 13 juni + en halv dags lön från slutet av juni. hur går den matematiken ihop? Min hyra är på 7 783 kr. Jag har en j*vla tur att jag hade pengar undanstoppade för att klara denna månad. Men nästa kommer gå käpprätt åt skogen om inte försäkringskassan tar och sätter fart med mitt ärende och jag får hålla tummarna på att de beslutar att jag har rätt till sjukpenning.
Hur ska jag kunna bli frisk om jag hela tiden ska behöva oroa mig över om jag och min son ska ha ett tak över huvudet nästa månad eller mat på bordet?
Sååå nu är detta negativa ute... låt mig nu få vara lite positiv tack.
onsdag 7 augusti 2013
Latmasken har tagit över!
tja..
har latat mig i två veckor och inte tränat.
Fy f*n vad kroppen inte vill träna nu! Helt otroligt! Det går inte pressa den, helt otroligt. Började på ett KB-program och tänkte att detta går ju bra. Har ju klarat 45 minuter förut så detta blir ju lätt! ELLER HUR! 13 minuter sen skrek min kropp! FY vad besviken man blir. funderar på att åka ut till spåret bara för att köra slut på kroppen helt!
måste nog göra det.... detta går ju inte!
har latat mig i två veckor och inte tränat.
Fy f*n vad kroppen inte vill träna nu! Helt otroligt! Det går inte pressa den, helt otroligt. Började på ett KB-program och tänkte att detta går ju bra. Har ju klarat 45 minuter förut så detta blir ju lätt! ELLER HUR! 13 minuter sen skrek min kropp! FY vad besviken man blir. funderar på att åka ut till spåret bara för att köra slut på kroppen helt!
måste nog göra det.... detta går ju inte!
tisdag 30 juli 2013
Möjligheten att välja och balansen
Ni som har hängt med ett tag vet att Mia Törnblom är en av mina favoriter. I veckan fick jag hem hennes bok "Mia Törnbloms samlade tankar om självkänsla". Givetvis mycket bra och en repetition av hennes tidigare böcker.
Mia är mycket för meditation. Att det man vill, det kan man. Visst är det så samtidigt som det låter förbannat lätt och det är det inte. Men som Mia säger i sina böcker genom övning når man färdighet.
Man blir aldrig färdig med den mentala träningen, men man bör veta hur det funkar. En del gör det i sin vardag en del måste ta sig tid till det.
Klart är det att genom mental träning uträttar man mer med mindre ansträngning i alla fall.
Som ett led i den mentala träningen kan det vara bra att veta hur hjärnan funkar. Som alla vet har vi två hjärnhalvor. Den högra och den vänstra. Många av oss använder den vänstra mest. Det är den som skapar det hanterbara av all energi. Den står för det logiska tänkandet. Den planerar och tänker linjärt. Det är även den som får oss att oroa oss, döma och sätta regler. Som Mia Törnblom beskrev det: det är den som ger oss rynkor i pannan.
Den högra halvan är den som lever här och nu och är öppen för nya möjligheter.
Ibland kan jag tycka att det skulle vara skönt att enbart ha den högra halvan, men tänk vad som skulle kunna hända? Det är då man förmodligen står framför en bil mitt i gatan och undrar hur ont det kommer att göra att bli på påkörd och verkligen testa det.
För att må bra behöver man balans mellan dessa halvor. Balansen finner man vid mental träning ett exempel är meditation.
Vi har möjligheten att styra och välja våra känslor. Det är något som blivit väldigt uppenbart för mig när jag ser min underbara son Dexter. Han är expert på att intala sig saker. Som till exempel när han ramlar och slår sig. Ser jag det gråter han hejdlös som det gällde livet, "ser" jag det inte väntar han en stund för att verkligen känna efter hur ont det gjorde. 9 fall av 10 gjorde det inte så ont. Ett annat exempel är när han ska bada och gå i vattnet som är kallt. Man frågar då om det är kallt och svaret är givetvis nej det är inte kallt. Han upprepar det för sig själv ett par gånger men vänder på det "åhh mamma det är så varmt" ett tu tre så är han i vattnet och trivs där som fisken.
Exakt så borde en annan också göra. Det tar 90 sekunder för känslorna att strömma genom hela kroppen. Det är den tiden man ska låta känslan bubbla sen kan man faktiskt välja om man ska fortsätta att vara glad eller arg åt det. Vi experter på att hålla kvar den arga känslan mer än den glada. Det är så vi människor funkar.
Är man arg eller ledsen över något, låt det vara så då i 90 sekunder. Efter det släpp det genom att upprepa för sig själv att det kanske inte var så farligt. Du är en bättre människa en så.
Mia är mycket för meditation. Att det man vill, det kan man. Visst är det så samtidigt som det låter förbannat lätt och det är det inte. Men som Mia säger i sina böcker genom övning når man färdighet.
Man blir aldrig färdig med den mentala träningen, men man bör veta hur det funkar. En del gör det i sin vardag en del måste ta sig tid till det.
Klart är det att genom mental träning uträttar man mer med mindre ansträngning i alla fall.
Som ett led i den mentala träningen kan det vara bra att veta hur hjärnan funkar. Som alla vet har vi två hjärnhalvor. Den högra och den vänstra. Många av oss använder den vänstra mest. Det är den som skapar det hanterbara av all energi. Den står för det logiska tänkandet. Den planerar och tänker linjärt. Det är även den som får oss att oroa oss, döma och sätta regler. Som Mia Törnblom beskrev det: det är den som ger oss rynkor i pannan.
Den högra halvan är den som lever här och nu och är öppen för nya möjligheter.
Ibland kan jag tycka att det skulle vara skönt att enbart ha den högra halvan, men tänk vad som skulle kunna hända? Det är då man förmodligen står framför en bil mitt i gatan och undrar hur ont det kommer att göra att bli på påkörd och verkligen testa det.
För att må bra behöver man balans mellan dessa halvor. Balansen finner man vid mental träning ett exempel är meditation.
Vi har möjligheten att styra och välja våra känslor. Det är något som blivit väldigt uppenbart för mig när jag ser min underbara son Dexter. Han är expert på att intala sig saker. Som till exempel när han ramlar och slår sig. Ser jag det gråter han hejdlös som det gällde livet, "ser" jag det inte väntar han en stund för att verkligen känna efter hur ont det gjorde. 9 fall av 10 gjorde det inte så ont. Ett annat exempel är när han ska bada och gå i vattnet som är kallt. Man frågar då om det är kallt och svaret är givetvis nej det är inte kallt. Han upprepar det för sig själv ett par gånger men vänder på det "åhh mamma det är så varmt" ett tu tre så är han i vattnet och trivs där som fisken.
Exakt så borde en annan också göra. Det tar 90 sekunder för känslorna att strömma genom hela kroppen. Det är den tiden man ska låta känslan bubbla sen kan man faktiskt välja om man ska fortsätta att vara glad eller arg åt det. Vi experter på att hålla kvar den arga känslan mer än den glada. Det är så vi människor funkar.
Är man arg eller ledsen över något, låt det vara så då i 90 sekunder. Efter det släpp det genom att upprepa för sig själv att det kanske inte var så farligt. Du är en bättre människa en så.
måndag 22 juli 2013
Landet
Gomorgon sitter på landet och det är redan full aktivitet här.
Blåser lite lätt men hoppas på en varm dag så dexter kan plaska i poolen.
Igår bada vi och det var 27 grader i poolen. Dexter satt på min rygg och ville dyka så det gjorde vi. Ganska kul att han vill det då han inte annars vill ha vatten på huvudet ;-)
fredag 19 juli 2013
Nu finns det ingen återvändo...
Gomorgon...
I vanlig ordning vaknar jag alldeles för tidigt, men jag somnade igår i alla fall :-).
Ikväll kommer det ett vänner hit och vi ska ut och göra stan osäker. Så idag finns det ingen återvändo! I tre dagar har jag försökt städa här hemma, men det är ju så enormt tråkigt så det slutar hela tiden med att jag gör något annat.
Idag finns det ingen återvändo... Idag måste jag dra fram Bettan och låta henne dammsuga upp dammet på golven.
Jag är även inne på dag 3 i 30 day´s abchallange. Så idag blir det 25 sit-ups, 10 crunches, 10 benlyft och 15 sekunder planka. Det ska även kettlebells tränas om tid finnes. Imorgon är det vilodag för träningen, kommer antagligen vara bakis och det är ju ingen hit att träna då om man säger.
Imorgon ska jag även hämta Dexter och se hans nya rum hos sin pappa. Jag hoppas även att det blir fint väder nästa vecka så vi kan hitta på något bara han och jag. Det var tyvärr ett tag sen vi gjorde något riktigt roligt han och jag bara.
Men det är i morgon det.
Idag är så har jag "bara" två måsten
1. träning
2. dammsuga
Så ja det är väl dags att sätta fart och göra lite frulle då kanske
I vanlig ordning vaknar jag alldeles för tidigt, men jag somnade igår i alla fall :-).
Ikväll kommer det ett vänner hit och vi ska ut och göra stan osäker. Så idag finns det ingen återvändo! I tre dagar har jag försökt städa här hemma, men det är ju så enormt tråkigt så det slutar hela tiden med att jag gör något annat.
Idag finns det ingen återvändo... Idag måste jag dra fram Bettan och låta henne dammsuga upp dammet på golven.
Jag är även inne på dag 3 i 30 day´s abchallange. Så idag blir det 25 sit-ups, 10 crunches, 10 benlyft och 15 sekunder planka. Det ska även kettlebells tränas om tid finnes. Imorgon är det vilodag för träningen, kommer antagligen vara bakis och det är ju ingen hit att träna då om man säger.
Imorgon ska jag även hämta Dexter och se hans nya rum hos sin pappa. Jag hoppas även att det blir fint väder nästa vecka så vi kan hitta på något bara han och jag. Det var tyvärr ett tag sen vi gjorde något riktigt roligt han och jag bara.
Men det är i morgon det.
Idag är så har jag "bara" två måsten
1. träning
2. dammsuga
Så ja det är väl dags att sätta fart och göra lite frulle då kanske
torsdag 18 juli 2013
Bara jag...
Gomorgon...
Jag hade önskat att jag sovit längre även denna morgon. Jag svor för mig själv igår när jag inte kunde somna. Ikväll kommer jag ta en sömntablett för att somna. Jag måste få sova känner jag.
Jag vill prata lite om min kropp som jag nu dag för dag blir allt nöjdare med. Jag imponeras av mig själv att jag tränar. Något som aldrig skulle skett för nått år sen. Jag försöker träna mellan 3 och 5 gånger i veckan. Då behöver det inte handla om flera timmars pass utan mellan 30 till 45 minuter per pass. Jag springer på motionspåret, jag tränar styrka hemma eller på gymmet. mina lata dagar tar jag promenader.
Eftersom jag är ensam med min son Dexter varannan vecka så är de veckorna lite svårare att planera in träning på. Men jag har tränat med honom.
Jag vet inte om ni minst Biggest Loser tränaren Olga Rönnberg? Jag minns henne starkt! Jag glömmer aldrig när hon kom in i BL-gymmet och berättar att hon har 5 barn. Hennes kropp är helt fantastisk! Jag vet att jag så till min dåvarande sambo: "Asså en sån där människa vill jag bara slå! Asså herregud! 5 barn! när hinner hon träna?" Jag hade ett barn och jag använde det som ursäkt för att inte träna då tiden inte fanns. Nu vet jag att det inte finns några ursäkter.
Veckorna jag har Dexter har jag tränat med honom. Han är givetvis med på noterna då vi kör hans race. Vi har dansat tills vi blivit genomsvettiga, jag har använt Dexter som vikt för att träna mina armar och han och jag har haft springtävlingar. Så nej bara för att man har barn så finns det verkligen inga ursäkter.
Dexter har till och med hittat på egna övningar han kallar dem "Jordgubben på bänken" eller "jordgubben på trädet" eller nått liknande. Dessa övningar är bara för nöjet skull och inte för någon träning, men han vill bestämma och jag låter honom göra det då. Det kan handla om att sitter ner och lägger handen på marken/golvet eller nått. Men han tycker det är kul =)
Häromdagen var jag inne och läste i Laila Bagges blogg. Jag hitta en utmaning och jag har antagit den.
Vi får väl se vad resultaten blir. Har därför tagit en bild på mig så man kan få se om det blir några resultat:
Jag bjuder på morgonfrillan =)... Bilden är tagen igår 18 juli, vi får väl se hur den ser ut 18 augusti...
Ha det så bra så länge så hörs vi!
Jag hade önskat att jag sovit längre även denna morgon. Jag svor för mig själv igår när jag inte kunde somna. Ikväll kommer jag ta en sömntablett för att somna. Jag måste få sova känner jag.
Jag vill prata lite om min kropp som jag nu dag för dag blir allt nöjdare med. Jag imponeras av mig själv att jag tränar. Något som aldrig skulle skett för nått år sen. Jag försöker träna mellan 3 och 5 gånger i veckan. Då behöver det inte handla om flera timmars pass utan mellan 30 till 45 minuter per pass. Jag springer på motionspåret, jag tränar styrka hemma eller på gymmet. mina lata dagar tar jag promenader.
Eftersom jag är ensam med min son Dexter varannan vecka så är de veckorna lite svårare att planera in träning på. Men jag har tränat med honom.
Jag vet inte om ni minst Biggest Loser tränaren Olga Rönnberg? Jag minns henne starkt! Jag glömmer aldrig när hon kom in i BL-gymmet och berättar att hon har 5 barn. Hennes kropp är helt fantastisk! Jag vet att jag så till min dåvarande sambo: "Asså en sån där människa vill jag bara slå! Asså herregud! 5 barn! när hinner hon träna?" Jag hade ett barn och jag använde det som ursäkt för att inte träna då tiden inte fanns. Nu vet jag att det inte finns några ursäkter.
Veckorna jag har Dexter har jag tränat med honom. Han är givetvis med på noterna då vi kör hans race. Vi har dansat tills vi blivit genomsvettiga, jag har använt Dexter som vikt för att träna mina armar och han och jag har haft springtävlingar. Så nej bara för att man har barn så finns det verkligen inga ursäkter.
Dexter har till och med hittat på egna övningar han kallar dem "Jordgubben på bänken" eller "jordgubben på trädet" eller nått liknande. Dessa övningar är bara för nöjet skull och inte för någon träning, men han vill bestämma och jag låter honom göra det då. Det kan handla om att sitter ner och lägger handen på marken/golvet eller nått. Men han tycker det är kul =)
Häromdagen var jag inne och läste i Laila Bagges blogg. Jag hitta en utmaning och jag har antagit den.
Vi får väl se vad resultaten blir. Har därför tagit en bild på mig så man kan få se om det blir några resultat:
Ha det så bra så länge så hörs vi!
Ny bedömning och träningsvärk
Idag är en sån där riktig seg dag.
Jag är trött idag, sov inte många timmar och jag skulle iväg till VC kvart över åtta i morse så det gick ju inte ligga och dra sig direkt.
Träningspasset igår har givit mig en riktig träningsvärk idag. För några månader sen hade jag antagligen legat ner och skrikit av smärta på grund av denna värk. Men idag ser jag det som bra resultat. Det ska kännas att man rör på kroppen, känns det inte så märks det inte. Om jag fortsätter med träningen kommer värken minska.
För övrigt håller jag på och plockar i ordning lite här hemma, det går sakta, men framåt. Jag tvättar också två veckors tvätt.
I morse var jag som sagt hos läkaren och jag är sjukskriven en månad till på 100 % läkaren tyckte i alla fall att jag verkade klarare i min blick men än så har inte Venflaxinet gjort sin verkan riktigt. jag har också fått hem HAD-test som ska fyllas i och lämnas in. Ska väl göra det tills imorgon då jag ska till samtalsstödet jag fått. Läkaren tror i alla fall att prognosen ser god ut, jag kommer vara mitt "vanliga" jag om några månader när Venflaxinet har börjat verka ordentligt. Träningen kommer också hjälpa mig att bli "frisk" från detta man kallar agiterad depression.
Nähä då ropar tvättmaskinerna...
Jag är trött idag, sov inte många timmar och jag skulle iväg till VC kvart över åtta i morse så det gick ju inte ligga och dra sig direkt.
Träningspasset igår har givit mig en riktig träningsvärk idag. För några månader sen hade jag antagligen legat ner och skrikit av smärta på grund av denna värk. Men idag ser jag det som bra resultat. Det ska kännas att man rör på kroppen, känns det inte så märks det inte. Om jag fortsätter med träningen kommer värken minska.
För övrigt håller jag på och plockar i ordning lite här hemma, det går sakta, men framåt. Jag tvättar också två veckors tvätt.
I morse var jag som sagt hos läkaren och jag är sjukskriven en månad till på 100 % läkaren tyckte i alla fall att jag verkade klarare i min blick men än så har inte Venflaxinet gjort sin verkan riktigt. jag har också fått hem HAD-test som ska fyllas i och lämnas in. Ska väl göra det tills imorgon då jag ska till samtalsstödet jag fått. Läkaren tror i alla fall att prognosen ser god ut, jag kommer vara mitt "vanliga" jag om några månader när Venflaxinet har börjat verka ordentligt. Träningen kommer också hjälpa mig att bli "frisk" från detta man kallar agiterad depression.
Nähä då ropar tvättmaskinerna...
onsdag 17 juli 2013
En riktigt dagsboost!!
God eftermiddag...
Idag har jag varit och hälsat på jobbet. Meningen var att jag skulle "reta" Helene lite i kundtjänsten en kort stund, men det droppa in fler medarbetare så jag blev ju kvar ett tag.
idag är det en sån där bra dag och bara att få träffa sina kära kollegor en stund gav mig otrolig ny energi måste jag säga =) Tack för det!
När jag kom hem sen körde jag 30 min kettlebells övningar. Vad är en kettlebell? jo en sån här:
Svettigt var det som f-n kan jag säga. men underbart skönt. Jag kände i armar och rygg men denna halvtimme var det mest fokus på ben faktiskt. Youtube är fantastiskt. Hur mycket som helst finns att hitta där.
Idag har jag varit och hälsat på jobbet. Meningen var att jag skulle "reta" Helene lite i kundtjänsten en kort stund, men det droppa in fler medarbetare så jag blev ju kvar ett tag.
idag är det en sån där bra dag och bara att få träffa sina kära kollegor en stund gav mig otrolig ny energi måste jag säga =) Tack för det!
När jag kom hem sen körde jag 30 min kettlebells övningar. Vad är en kettlebell? jo en sån här:
Följande program körde jag:
Svettigt var det som f-n kan jag säga. men underbart skönt. Jag kände i armar och rygg men denna halvtimme var det mest fokus på ben faktiskt. Youtube är fantastiskt. Hur mycket som helst finns att hitta där.
tisdag 16 juli 2013
Välmående
godmorgon igen... ska detta bli en ny vana?
ja, kanske det. jag får perioder där jag skriver mycket, det kanske är ett sätt att läka eller kanske ett sätt att visa hur jag mår. Jag vet faktiskt inte det, men men ni som läser kanske har nån nytta av det =). Jag har tydligen ett behov att uttrycka mig i alla fall.
igår läste jag något riktigt bra. det var ur boken "vägar till välmående" skriven av Karin Isberg. I början av boken inleder hon med frågan: "Vem har rätt?". Hon uppmanar till att man ska skriva sitt för och efternamn på en rad efter det ska man tänka sig att hon, chefen, din partner, en kollega, vän eller någon i din familj kommer fram och granskar det du skrivit och säger följande:
Frågor att ställa sig efter övningen:
Likväl läste jag en krönika (tror jag) i aftonbladet för några veckor sen. Rubriken löd "På Facebook får ingen missfall" eller nått likande. Den var tydlig över hur vi lever våra liv på Internet idag. Hur vi målar upp det perfekta livet. Hur vi ensamstående mammor som egentligen bryter ihop när våra barn är bara för mycket men på statusraden skriver vi "en helt underbar dag med mitt underbara barn". På statusraderna berättar vi hur duktiga vi är. Att vi hunnit träna, mysa, varit på utflykter och dessutom hunnit bakat 600 bullar till barnens kalas.
I verkligheten. Vem lever så? Vem orkar leva så utan att skrika inombords?
Jag sitter själv på Facebook och klagar, klappar mig på axeln och enbart är spydig emellanåt. Alla andra gör det, så kan väl jag.
Ibland undrar jag vart världen är på väg. Men det enda jag kan komma fram till är att jag kan inte ändra på det. Jag kan heller inte ändra på vem jag är.
ja, kanske det. jag får perioder där jag skriver mycket, det kanske är ett sätt att läka eller kanske ett sätt att visa hur jag mår. Jag vet faktiskt inte det, men men ni som läser kanske har nån nytta av det =). Jag har tydligen ett behov att uttrycka mig i alla fall.
igår läste jag något riktigt bra. det var ur boken "vägar till välmående" skriven av Karin Isberg. I början av boken inleder hon med frågan: "Vem har rätt?". Hon uppmanar till att man ska skriva sitt för och efternamn på en rad efter det ska man tänka sig att hon, chefen, din partner, en kollega, vän eller någon i din familj kommer fram och granskar det du skrivit och säger följande:
"Fy vad fult! Sådär ska inte bokstäver se ut. De ska ha en annan lutning och en annan storlek. Dessutom har du skrivit med fel hand. Du behöver ändra ditt sätt att skriva."Tänk er sen att du tar åt dig av kommentaren. Tänk att den stämmer. Du bestämmer dig att försöka ändra på dig. Författaren uppmanar dig att skriva ditt namn igen. Du ska nu ta hänsyn till kommentaren och dessutom skriva med motsatt hand.
Frågor att ställa sig efter övningen:
- Kändes det naturligt när du ändrade ditt sätt att skriva?
- Blev det bättre när du anpassade dig efter andras kommentarer?
- Är det rimligt att andra berättar för dig vad som är rätt och fel?
- Kan det vara så att andras kommentarer inte handlar om dig, utan om dem själva? Vi har alla fått lära oss hur vi borde skriva. Kanske har vi fått lära oss helt olika, beroende på vilka lärare och föräldrar som vi har haft.
- Kan det vara så att att bara du vet vad som är rätt sätt för dig?
Likväl läste jag en krönika (tror jag) i aftonbladet för några veckor sen. Rubriken löd "På Facebook får ingen missfall" eller nått likande. Den var tydlig över hur vi lever våra liv på Internet idag. Hur vi målar upp det perfekta livet. Hur vi ensamstående mammor som egentligen bryter ihop när våra barn är bara för mycket men på statusraden skriver vi "en helt underbar dag med mitt underbara barn". På statusraderna berättar vi hur duktiga vi är. Att vi hunnit träna, mysa, varit på utflykter och dessutom hunnit bakat 600 bullar till barnens kalas.
I verkligheten. Vem lever så? Vem orkar leva så utan att skrika inombords?
Jag sitter själv på Facebook och klagar, klappar mig på axeln och enbart är spydig emellanåt. Alla andra gör det, så kan väl jag.
Ibland undrar jag vart världen är på väg. Men det enda jag kan komma fram till är att jag kan inte ändra på det. Jag kan heller inte ändra på vem jag är.
Tillbaka på ruta ett och sanningen
hur länge sen var det jag skrev här? För länge sedan antar jag.
nu sitter jag här igen med en sjuk skrivning. Sedan den 29 maj har jag varit sjukskriven på 100 % mer eller mindre.
jag har blivit sviken av människor som jag trodde ville hjälpa mig, människor som jag öppnade mig för, människor som jag aldrig trodde jag skulle anförtro mig för men jag gjorde det ändå.
jag grotta ner mig i besvikelsen och men kände mig aldrig värdelös. Jag vet att det är inte jag som gör fel och jag vet att de som gjort mig illa vet det.
Att man som 30-åring måste trycka på omstarts knappen är tufft men det går. Jag har spenderat mer tid hos sjukvården det här halvåret än vad jag gjort på fler år. Jag får hjälp, jag får piller och jag får prata. Nu äter jag venflaxin 75 mg. Jag måste äta det minst i 6 månader, kanske hela livet. om det fungerar. jag har fått Oxascand 5 mg för ångestattackerna och för att sova får jag ta Imovane 7,5 mg. Sömnatbletterna ger mig värk och krypningar i benen vilket gör att jag inte kan somna för det så de tar jag bara när jag absolut måste. När jag känner att jag varit vaken i dygn. Oxascand har jag inte tagit utan sprungit av mig ångesten på motionsspåret istället. Det är ett sätt för mig att avgöra om det är en lättare attack eller en svår. En lättare går över av svett och tårar.
Åter igen är mattan under mina fötter bortdragen men jag känner mig inte värdelös. Jag känner mig ganska stark men trött.
Sviken av människor så har jag fortfarande mina sanna vänner kvar, jag har fortfarande min älskade son, min egna familj, mitt ex och hans familj omkring mig. De är dem som får mig att känna att jag är en stark människa och kämpe.
jag ändrar min livsstil. jag tränar nu, min kropp behöver det, jag behöver det. motionsspåret har hjälpt mig och jag har till och med ett träningskort. Jag tänker på vad jag stoppar i mig och hur mycket jag bränner. Jag vill att min styrka ska synas på min kropp.
Jag är inte bitter, jag mår kanske inte så bra alla dagar men jag lever, jag står på mina ben och jag går framåt. Jag står för vad jag tycker och jag står för min rätt. Jag kommer krossa dem som står i vägen för mitt välmående. Jag tänker aldrig gräva ner mig, aldrig.
mina aggressioner har varit kända länge, kanske har de varit mer tydliga efter första sjukskrivningen. Jag har själv varit rädd för dem men jag har aldrig skadat mig själv eller någon annan fysiskt. Tyvärr så måste jag säga att sjukvården vet väldigt lite om aggressioner och jag vet att jag har själv beskrivit mig som en psykopat med en spärr. Träningen hjälper mig med dessa med. Jag svettas av aggressionerna.
Träningen ska hjälpa mig med sömnen, men det gör den inte. Jag blir mer taggad av träning än trött. kanske tränar jag för lite.
Det svåra är det vardagliga. Koncentrationen är det värsta. Jag kan ibland komma på mig själv att stå i köket och undra vad det var jag skulle göra. Det kan handla om att tömma diskmaskinen. Ibland undrar jag till och med hur man tömmer den. Dessa sjuka tankar stör mig. Det stör mig så fruktansvärt.
Korten är lagda på bordet, jag går framåt medan andra snubblar. Jag skrapade mina knän när jag ramla men det är bara att resa sig och säga "hoppsan".
nu sitter jag här igen med en sjuk skrivning. Sedan den 29 maj har jag varit sjukskriven på 100 % mer eller mindre.
jag har blivit sviken av människor som jag trodde ville hjälpa mig, människor som jag öppnade mig för, människor som jag aldrig trodde jag skulle anförtro mig för men jag gjorde det ändå.
jag grotta ner mig i besvikelsen och men kände mig aldrig värdelös. Jag vet att det är inte jag som gör fel och jag vet att de som gjort mig illa vet det.
Att man som 30-åring måste trycka på omstarts knappen är tufft men det går. Jag har spenderat mer tid hos sjukvården det här halvåret än vad jag gjort på fler år. Jag får hjälp, jag får piller och jag får prata. Nu äter jag venflaxin 75 mg. Jag måste äta det minst i 6 månader, kanske hela livet. om det fungerar. jag har fått Oxascand 5 mg för ångestattackerna och för att sova får jag ta Imovane 7,5 mg. Sömnatbletterna ger mig värk och krypningar i benen vilket gör att jag inte kan somna för det så de tar jag bara när jag absolut måste. När jag känner att jag varit vaken i dygn. Oxascand har jag inte tagit utan sprungit av mig ångesten på motionsspåret istället. Det är ett sätt för mig att avgöra om det är en lättare attack eller en svår. En lättare går över av svett och tårar.
Åter igen är mattan under mina fötter bortdragen men jag känner mig inte värdelös. Jag känner mig ganska stark men trött.
Sviken av människor så har jag fortfarande mina sanna vänner kvar, jag har fortfarande min älskade son, min egna familj, mitt ex och hans familj omkring mig. De är dem som får mig att känna att jag är en stark människa och kämpe.
jag ändrar min livsstil. jag tränar nu, min kropp behöver det, jag behöver det. motionsspåret har hjälpt mig och jag har till och med ett träningskort. Jag tänker på vad jag stoppar i mig och hur mycket jag bränner. Jag vill att min styrka ska synas på min kropp.
Jag är inte bitter, jag mår kanske inte så bra alla dagar men jag lever, jag står på mina ben och jag går framåt. Jag står för vad jag tycker och jag står för min rätt. Jag kommer krossa dem som står i vägen för mitt välmående. Jag tänker aldrig gräva ner mig, aldrig.
mina aggressioner har varit kända länge, kanske har de varit mer tydliga efter första sjukskrivningen. Jag har själv varit rädd för dem men jag har aldrig skadat mig själv eller någon annan fysiskt. Tyvärr så måste jag säga att sjukvården vet väldigt lite om aggressioner och jag vet att jag har själv beskrivit mig som en psykopat med en spärr. Träningen hjälper mig med dessa med. Jag svettas av aggressionerna.
Träningen ska hjälpa mig med sömnen, men det gör den inte. Jag blir mer taggad av träning än trött. kanske tränar jag för lite.
Det svåra är det vardagliga. Koncentrationen är det värsta. Jag kan ibland komma på mig själv att stå i köket och undra vad det var jag skulle göra. Det kan handla om att tömma diskmaskinen. Ibland undrar jag till och med hur man tömmer den. Dessa sjuka tankar stör mig. Det stör mig så fruktansvärt.
Korten är lagda på bordet, jag går framåt medan andra snubblar. Jag skrapade mina knän när jag ramla men det är bara att resa sig och säga "hoppsan".
lördag 6 april 2013
Två veckor stenhårt frammåt!
Tja...
Tänkte se vad man kan uppnå på två veckor.
Jag ser idag ut så här:
vikt: 59 kg
Midja: 80 cm
Höfter: 91 cm
Eftersom jag redan börjat träna en del så tänkte jag att nu i två veckor fram kör vi en 30-35 minuter per dag hemmaträning. Jag slopar godis, småätande, läsk och alkohol.
Hur mycket kan det ge tror ni?
Jag tror det kommer visa 1 kg minus på vågen.
Stenhårt var det då.
Annars då?
Jodå det går framåt =)
Tänkte se vad man kan uppnå på två veckor.
Jag ser idag ut så här:
vikt: 59 kg
Midja: 80 cm
Höfter: 91 cm
Eftersom jag redan börjat träna en del så tänkte jag att nu i två veckor fram kör vi en 30-35 minuter per dag hemmaträning. Jag slopar godis, småätande, läsk och alkohol.
Hur mycket kan det ge tror ni?
Jag tror det kommer visa 1 kg minus på vågen.
Stenhårt var det då.
Annars då?
Jodå det går framåt =)
lördag 30 mars 2013
Min lycka
Gomorgon...
Bakis är man i dag efter en hel lyckad kväll med brudarna igår. Dagen igår var ingen bra dag men den avslutades helt perfekt.
Disse och jag hamna i gräl igår. Han har träffat en ny tjej, vilket inte gör mig något. Det är bara hans lögner jag är trött på. Den här tjejen har han nämligen träffat i flera månader. jag har givetvis konfronterat honom och då börjar han ljuga igen i vanlig ordning. Disse har bedragit mig förrut så jag vet så väl när han ljuger för mig. Det som är skönt är att när det gäller Dexter är fullkomligt ense, inget tjafs inga krusiduller utan vi är hans mamma och hans pappa. Disse är en helt underbar pappa och jag står fast vid att skaffa ett barn med Disse kunde inte bli något annat än perfekt. Imorse fick jag ett MMS på Dexter med ett gigantiskt påskägg där han har sin nya snutte då nappen och gamla snutte lämnades vid dörren igår kväll så påskharen kunde hämta den. Så inatt har Dexter bara sovit med sin kanin Rosa, jag blir så stolt!!!
Igår kväll slog jag fast att jag är förbannat lycklig. och jag känner verkligen mina lyckorus strömma genom kroppen. Jag förstår nästan inte vad som händer. Kanske så behövde jag verkligen den här seprationen för att få andas, jag har även börjat träna lite vilket är helt underbart för min kropp. Jag tänker mer på hur jag mår och hur jag ska göra för att må bättre.
Jag tackar alla mina fiender till att ni verkligen lägger ner er energi för att hata mig, det gör mig bara starkare och lyckligare.
Jag tackar alla så gillar mig, som älskar mig och som ger mig kärlek, det gör mig till en bra människa!
Tack för att jag fått min lycka tillbaka
Bakis är man i dag efter en hel lyckad kväll med brudarna igår. Dagen igår var ingen bra dag men den avslutades helt perfekt.
Disse och jag hamna i gräl igår. Han har träffat en ny tjej, vilket inte gör mig något. Det är bara hans lögner jag är trött på. Den här tjejen har han nämligen träffat i flera månader. jag har givetvis konfronterat honom och då börjar han ljuga igen i vanlig ordning. Disse har bedragit mig förrut så jag vet så väl när han ljuger för mig. Det som är skönt är att när det gäller Dexter är fullkomligt ense, inget tjafs inga krusiduller utan vi är hans mamma och hans pappa. Disse är en helt underbar pappa och jag står fast vid att skaffa ett barn med Disse kunde inte bli något annat än perfekt. Imorse fick jag ett MMS på Dexter med ett gigantiskt påskägg där han har sin nya snutte då nappen och gamla snutte lämnades vid dörren igår kväll så påskharen kunde hämta den. Så inatt har Dexter bara sovit med sin kanin Rosa, jag blir så stolt!!!
Igår kväll slog jag fast att jag är förbannat lycklig. och jag känner verkligen mina lyckorus strömma genom kroppen. Jag förstår nästan inte vad som händer. Kanske så behövde jag verkligen den här seprationen för att få andas, jag har även börjat träna lite vilket är helt underbart för min kropp. Jag tänker mer på hur jag mår och hur jag ska göra för att må bättre.
Jag tackar alla mina fiender till att ni verkligen lägger ner er energi för att hata mig, det gör mig bara starkare och lyckligare.
Jag tackar alla så gillar mig, som älskar mig och som ger mig kärlek, det gör mig till en bra människa!
Tack för att jag fått min lycka tillbaka
söndag 24 mars 2013
Jag får många bra idéer....
... när jag är ensam. Det är då jag startar alla 200 projekt som aldrig sedan blir av. Men just idag är jag jävligt stolt över mig själv. Eller rättare sagt denna vecka.
Jag har två projekt vi koncentrerar oss på nu.
1. Sluta-röka-för-gott-projektet
2. Träna-för-att-bli-av-med-aggressioner-och-annat-slappt-projektet.
Projekt nummer 1 går sådär, men en del framsteg har hänt. Jag har halverat min rökning på två veckor. Helt otroligt. Väldigt bra skulle jag vilja säga!
projekt nummer 2 går lite bättre.
Förra helgen då var min barnfria helg börja vi med att gå en halvmil. Det gjorde jag idag med. Det som gör mig extra stolt är att istället för att, som jag hade gjort i vanliga fall när jag råkar bli barnfri, gått hem och lagt mig gick jag istället nästan en halvmil. Däremot hade jag ett bättre tempo den här helgen än vad jag hade förra veckan. BRA DÄR!
Dessutom har jag i veckan tränat med Dexter. Helt sjukt låter det. hur kan man träna med en 3,5 åring? Inte svårt. Man lägger sig på en matta och kör lite benlyft. Sen när det är dags att vila för en annan så tittar man på när barnet försöker göra lika dant. Sen hoppar och dansar man till "Mors lilla Lathund", "Calle Teodor", " Tre pepparkaksgubbar" och "Bom Bom". Super lätt!
Imorgon börjar sista veckan i månaden på jobbet. Vilket innebär hårt jobb. Förmodligen blir det till och med jobb på fredag för min del. Vi har uppdaterat vårt system också. Vilket förmodlingen kommer innebära halvt kaos i morgonbitti, men var gör väl det om hundra år?
Tjingeling
Jag har två projekt vi koncentrerar oss på nu.
1. Sluta-röka-för-gott-projektet
2. Träna-för-att-bli-av-med-aggressioner-och-annat-slappt-projektet.
Projekt nummer 1 går sådär, men en del framsteg har hänt. Jag har halverat min rökning på två veckor. Helt otroligt. Väldigt bra skulle jag vilja säga!
projekt nummer 2 går lite bättre.
Förra helgen då var min barnfria helg börja vi med att gå en halvmil. Det gjorde jag idag med. Det som gör mig extra stolt är att istället för att, som jag hade gjort i vanliga fall när jag råkar bli barnfri, gått hem och lagt mig gick jag istället nästan en halvmil. Däremot hade jag ett bättre tempo den här helgen än vad jag hade förra veckan. BRA DÄR!
Dessutom har jag i veckan tränat med Dexter. Helt sjukt låter det. hur kan man träna med en 3,5 åring? Inte svårt. Man lägger sig på en matta och kör lite benlyft. Sen när det är dags att vila för en annan så tittar man på när barnet försöker göra lika dant. Sen hoppar och dansar man till "Mors lilla Lathund", "Calle Teodor", " Tre pepparkaksgubbar" och "Bom Bom". Super lätt!
Imorgon börjar sista veckan i månaden på jobbet. Vilket innebär hårt jobb. Förmodligen blir det till och med jobb på fredag för min del. Vi har uppdaterat vårt system också. Vilket förmodlingen kommer innebära halvt kaos i morgonbitti, men var gör väl det om hundra år?
Tjingeling
lördag 23 mars 2013
Lördag då
Jag vakna med kommentaren "mamma vi är vakna nu" kl är då 05:30. Inte så nöjd. Nu ligger han trött i soffan. Vi tvättar sen blir det våfflor o shopping ;-)
lördag 16 mars 2013
lördag 9 mars 2013
En lördag....
Gomiddag gott folk.
Sitter här och kuckilurar. Disse har precis varit här och hämtat de sista grejerna, skönt, nu är det ur världen också. Jag tvättar och retar mig på att tvättmaskinerna inte synkar varandra, men jag man kan ju inte få allt. Jag har även hunnit dammsuga vilket var väl behövligt.
Det vackra vädret ger mig en lust att gå ut och springa, men operationen gör att jag inte får. Jag fick för övrigt åka tillbaka till sjukan i torsdags då jag börja blöda ganska så förjävligt mycket. Jag blev inlagd och fick spendera torsdagsnatten på sjukan. Klockan nio var jag tillbaka till jobbet igen. Nu känns allt mycket bättre i alla fall.
Igår var jag och prata av mig hos C ett tag och när jag kom hem straxt efter åtta dröjde det inte längre förrän jag låg i sängen och sov. Ville döda väckarklockan vid sju imorse, men har man tvätttid så har man.
Jag ska åka ner till Gusum där Dexter är också. Han har varit där sen jag opererades.
Jahopp det var min lördag
Sitter här och kuckilurar. Disse har precis varit här och hämtat de sista grejerna, skönt, nu är det ur världen också. Jag tvättar och retar mig på att tvättmaskinerna inte synkar varandra, men jag man kan ju inte få allt. Jag har även hunnit dammsuga vilket var väl behövligt.
Det vackra vädret ger mig en lust att gå ut och springa, men operationen gör att jag inte får. Jag fick för övrigt åka tillbaka till sjukan i torsdags då jag börja blöda ganska så förjävligt mycket. Jag blev inlagd och fick spendera torsdagsnatten på sjukan. Klockan nio var jag tillbaka till jobbet igen. Nu känns allt mycket bättre i alla fall.
Igår var jag och prata av mig hos C ett tag och när jag kom hem straxt efter åtta dröjde det inte längre förrän jag låg i sängen och sov. Ville döda väckarklockan vid sju imorse, men har man tvätttid så har man.
Jag ska åka ner till Gusum där Dexter är också. Han har varit där sen jag opererades.
Jahopp det var min lördag
fredag 8 mars 2013
Internationella kvinnodagen är det idag.
Idag är det kvinnornas dag och som alla andra dagar går den förbi som ingenting hade hänt. Läste precis en artikel, nej nu ljög jag lite, skumma förbi en artikel ska det stå.
År 1901 fick kvinnor rätt till fyra veckors ledighet, utan lön, när hon fött barn! Hur många av er barnaföderskor skulle tänka er att gå tillbaka till sina jobb efter fyra veckor? Tänk er då att jag är helt bombsäker på att en kvinna 1901 inte riktigt satt på en stol och jobbade. Själv kunde jag varken sitta eller gå normalt efter fyra veckor.
1938 tillåts preventivmedel, nu får också ALLA moderskapspenning. helt sjukt det är bara 75 år sen. 1964 tillåts p-piller i Sverige. Året efter förbjuds våldtäkt inom äktenskapet, smaka på de orden om ni vågar, detta hände för BARA 48 år sedan.
1991 kommer den nya jämställdhetslagen med bland annat förbud mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
1998 kom ett nytt brott upp i brottsbalken: kvinnofridsbrott. Samma år förbjuds könsstympning av kvinnor.
Kan ni förstå? Hur bra har vi det inte? Dessa årtal är inte så länge sedan. Det var inte länge sedan en kvinna inte fick ha sin egna vilja. Det är helt sjukt!
Jag undrar när de ska göra Internationella kvinnodagen till en röd dag i kalendern för enbart kvinnor och att vi den dagen om vi jobbar får storhelgs tillägg gånger två. Vilket jag tycker att vi är värda efter alla dessa år av kränkande diskriminering och allt kämpande för att bevisa att kvinnor kan!
År 1901 fick kvinnor rätt till fyra veckors ledighet, utan lön, när hon fött barn! Hur många av er barnaföderskor skulle tänka er att gå tillbaka till sina jobb efter fyra veckor? Tänk er då att jag är helt bombsäker på att en kvinna 1901 inte riktigt satt på en stol och jobbade. Själv kunde jag varken sitta eller gå normalt efter fyra veckor.
1938 tillåts preventivmedel, nu får också ALLA moderskapspenning. helt sjukt det är bara 75 år sen. 1964 tillåts p-piller i Sverige. Året efter förbjuds våldtäkt inom äktenskapet, smaka på de orden om ni vågar, detta hände för BARA 48 år sedan.
1991 kommer den nya jämställdhetslagen med bland annat förbud mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
1998 kom ett nytt brott upp i brottsbalken: kvinnofridsbrott. Samma år förbjuds könsstympning av kvinnor.
Kan ni förstå? Hur bra har vi det inte? Dessa årtal är inte så länge sedan. Det var inte länge sedan en kvinna inte fick ha sin egna vilja. Det är helt sjukt!
Jag undrar när de ska göra Internationella kvinnodagen till en röd dag i kalendern för enbart kvinnor och att vi den dagen om vi jobbar får storhelgs tillägg gånger två. Vilket jag tycker att vi är värda efter alla dessa år av kränkande diskriminering och allt kämpande för att bevisa att kvinnor kan!
torsdag 7 mars 2013
Jag överlevde...
... och jag tjöt som ett barn när de satte kanylen och när jag kom in operationsrummet. Sen sov jag i en timme drygt. Skönt som fan skulle jag säga.
Nu vänta 4 veckors läkning. Ingen fysisk aktivitet och inget bad är ordinationen.
Nu är väl lulligheten efter narkosen typ borta och jag har mensvärk. Det blir en ipren och sen krama kudden så man är lite fräschare imorgon kanske.
Jobbet idag gick som en dans trots att man inte haft någon mat i magen sen halv åtta imorse. Så jag kan säga att mackan och kaffet jag fick vid halv fyra på sjukan smaka mycket gott.
Sköterskorna tyckte jag såg ovanligt pigg ut trots att jag fick ganska mycket insomninggrej. Det r ju skönt. Kände mig ganska pigg också en kvart efter jag vakna trots att det första jag fråga när jag vakna var om man kunde få lite mer smärtstillande om jag skulle börja känna något. Sköterskan log åt mig och sa " Kicki det är klart!" WHAT tänkte jag och när jag spärra upp ögonen upptäckte jag att jag var utrullad från operations salen. Herre jisses säger jag, vad roligt sköterskorna där uppe måste ha asså.
Nej som sagt snart dags att nanna kudde.
Nu vänta 4 veckors läkning. Ingen fysisk aktivitet och inget bad är ordinationen.
Nu är väl lulligheten efter narkosen typ borta och jag har mensvärk. Det blir en ipren och sen krama kudden så man är lite fräschare imorgon kanske.
Jobbet idag gick som en dans trots att man inte haft någon mat i magen sen halv åtta imorse. Så jag kan säga att mackan och kaffet jag fick vid halv fyra på sjukan smaka mycket gott.
Sköterskorna tyckte jag såg ovanligt pigg ut trots att jag fick ganska mycket insomninggrej. Det r ju skönt. Kände mig ganska pigg också en kvart efter jag vakna trots att det första jag fråga när jag vakna var om man kunde få lite mer smärtstillande om jag skulle börja känna något. Sköterskan log åt mig och sa " Kicki det är klart!" WHAT tänkte jag och när jag spärra upp ögonen upptäckte jag att jag var utrullad från operations salen. Herre jisses säger jag, vad roligt sköterskorna där uppe måste ha asså.
Nej som sagt snart dags att nanna kudde.
onsdag 6 mars 2013
Då var det dags för operation...
Godmorgon!
Klockan har slagit fem och Fröken månsson är vaken och intar för tillfället sin andra kopp kaffe. Idag är det operationsdags... igen, sist var jag tvungen att avboka på grund av feber. Men nu är det dags. Den här gången blir jag sövd medan de tar bort en liten bit av tappen. Skönt. En smula nervig är jag allt, men så är det. Det kommer ju i alla fall gå bra. Det är ju liksom en rutin operation.
Men först blir det lite jobb. Det är personalmöte nästa vecka så lite förberedelser för det så man inte missar något vore kanske bra.
Dessutom håller vi på med en dundersanering. Den måste jag också kolla till känner jag. Det är min chef som räknat på den och vi kan väl säga att vi inte riktigt har samma känsla för städning =P. Inget illa ment.
Jag stod själv tillsammans med en kollega i sovrummet i den här lägenheten igår. Vi stod där i en timme och slängde grejer, när jag gick såg vi inte mycket skillnad faktiskt. Så förbannat mycket skräp. Kunden själv som bor där skulle själv samla ihop det han ville behålla. Han hade lyckats fyllt en kartong med det vi andra skulle kalla reklam. Tänk om alla fick se det vi såg.
Annars då? Jo rå så att man lever på som vanligt typ. En del förändringar sker, inga stora grejer men alla är i alla fall positiva om jag säger så =). Väntar på kontakt med en psykolog men det kommer väl inom sin tid liksom.
Nu damp tidningen ner i mitt brevinkast så man ska väl bläddra igenom den kanske innan SötGöte ska upp ur sängen.
Ha en bra dag - för det tänker i alla fall jag ha!
Klockan har slagit fem och Fröken månsson är vaken och intar för tillfället sin andra kopp kaffe. Idag är det operationsdags... igen, sist var jag tvungen att avboka på grund av feber. Men nu är det dags. Den här gången blir jag sövd medan de tar bort en liten bit av tappen. Skönt. En smula nervig är jag allt, men så är det. Det kommer ju i alla fall gå bra. Det är ju liksom en rutin operation.
Men först blir det lite jobb. Det är personalmöte nästa vecka så lite förberedelser för det så man inte missar något vore kanske bra.
Dessutom håller vi på med en dundersanering. Den måste jag också kolla till känner jag. Det är min chef som räknat på den och vi kan väl säga att vi inte riktigt har samma känsla för städning =P. Inget illa ment.
Jag stod själv tillsammans med en kollega i sovrummet i den här lägenheten igår. Vi stod där i en timme och slängde grejer, när jag gick såg vi inte mycket skillnad faktiskt. Så förbannat mycket skräp. Kunden själv som bor där skulle själv samla ihop det han ville behålla. Han hade lyckats fyllt en kartong med det vi andra skulle kalla reklam. Tänk om alla fick se det vi såg.
Annars då? Jo rå så att man lever på som vanligt typ. En del förändringar sker, inga stora grejer men alla är i alla fall positiva om jag säger så =). Väntar på kontakt med en psykolog men det kommer väl inom sin tid liksom.
Nu damp tidningen ner i mitt brevinkast så man ska väl bläddra igenom den kanske innan SötGöte ska upp ur sängen.
Ha en bra dag - för det tänker i alla fall jag ha!
lördag 2 mars 2013
Vilken sjuk dag!
Herregud min skapare vilken sjuk dag!
Var ju på After Work igår. Jag har helt sinnesjuka arbetskamrater och tur är väl det. Hade askul!
Dagen börja komiskt av att jag hör min telefon. Klockan är typ halv elva eller nått. Det komiska här är att min ringsignal är en galen ekorre som sjunger " If you had a bad day". En signal som man skrattar lite åt med tanke hur bakis jag var! Hur som haver ringer upp personen i fråga som ringde tjattra om gårdagen och livet när det ringer på dörren och där står Jehovas! OMG!
Vad gör jag nu då?
Jo vi har intagit första ölen för att sen göra stan osäker igen.
nu ska fröken månsson börja leva igen, vi hörs!
Var ju på After Work igår. Jag har helt sinnesjuka arbetskamrater och tur är väl det. Hade askul!
Dagen börja komiskt av att jag hör min telefon. Klockan är typ halv elva eller nått. Det komiska här är att min ringsignal är en galen ekorre som sjunger " If you had a bad day". En signal som man skrattar lite åt med tanke hur bakis jag var! Hur som haver ringer upp personen i fråga som ringde tjattra om gårdagen och livet när det ringer på dörren och där står Jehovas! OMG!
Vad gör jag nu då?
Jo vi har intagit första ölen för att sen göra stan osäker igen.
nu ska fröken månsson börja leva igen, vi hörs!
torsdag 28 februari 2013
Veckan leder mot sitt slut...
... skönt! Imorgon jobbar jag till 12.00 sen blir det att åka till bolaget, hem, färga håret, sova för att sedan ladda för After Work på Harry´s. Ni som inte kommer vet inte vad ni missar kan jag säga!
Vad har hänt i veckan mer än att lönen var och nudda lite lätt på mitt konto och vände igen? Jo förken månsson har haft att göra. Jag har ju börjat ta Citolapam, vilket antagligen gjort att man däckat som ett spädbarn vid åtta på kvällen. Humöret har svängt som en studsboll, livet har varit allmänt surt. Men det roliga är i alla fall att jag fått varit ute på städ i veckan, jag har sett att även mina arbetsledarkollegor har humör och jag har även hunnit med att vara i Nyköping en sväng. Jag har också förstått att rutiner är till för att följas annars straffas man i slutänden.
Jag har slarvat med debiteringsdokumentet som bör fyllas i varje dag då vi gör ett x antal jobb per dag. Att börja slarva sista veckan i månaden är ingen smart idé kan jag säga såhär i efter hand. Det fick jag spendera tid och energi åt mellan 16.45-19.30 då lönerna blev godkända.
Slarvmaja har inte heller skrivit i "humörboken" heller denna vecka. Jätteslarvigt av mig då jag vet att det hjälper mig att andas och somna utan aggressioner i kroppen. Men ja, ibland får man fuska lite, dock inte så smart att göra det då det verkligen behövs! Aja baja mandelmassa som Dexter hade sagt =)
Dexter är nu hos sin pappa och självklart saknar jag honom redan, samtidigt som jag njuter av tystnaden och bara tanken över att jag snart få gå in i en dusch och för att sen lägga sig i sin säng och får verkligen sova i den HELT själv!! Dessutom får jag sova en såndär 30-45 minuter längre imorgon, kan det bli bättre? Antagligen inte!
Som sagt in i duschen och till kudden!
Vad har hänt i veckan mer än att lönen var och nudda lite lätt på mitt konto och vände igen? Jo förken månsson har haft att göra. Jag har ju börjat ta Citolapam, vilket antagligen gjort att man däckat som ett spädbarn vid åtta på kvällen. Humöret har svängt som en studsboll, livet har varit allmänt surt. Men det roliga är i alla fall att jag fått varit ute på städ i veckan, jag har sett att även mina arbetsledarkollegor har humör och jag har även hunnit med att vara i Nyköping en sväng. Jag har också förstått att rutiner är till för att följas annars straffas man i slutänden.
Jag har slarvat med debiteringsdokumentet som bör fyllas i varje dag då vi gör ett x antal jobb per dag. Att börja slarva sista veckan i månaden är ingen smart idé kan jag säga såhär i efter hand. Det fick jag spendera tid och energi åt mellan 16.45-19.30 då lönerna blev godkända.
Slarvmaja har inte heller skrivit i "humörboken" heller denna vecka. Jätteslarvigt av mig då jag vet att det hjälper mig att andas och somna utan aggressioner i kroppen. Men ja, ibland får man fuska lite, dock inte så smart att göra det då det verkligen behövs! Aja baja mandelmassa som Dexter hade sagt =)
Dexter är nu hos sin pappa och självklart saknar jag honom redan, samtidigt som jag njuter av tystnaden och bara tanken över att jag snart få gå in i en dusch och för att sen lägga sig i sin säng och får verkligen sova i den HELT själv!! Dessutom får jag sova en såndär 30-45 minuter längre imorgon, kan det bli bättre? Antagligen inte!
Som sagt in i duschen och till kudden!
måndag 25 februari 2013
Härliga måndag...
... jag är helt övertygad om att denna vecka går med en rasande fart!
Idag var jag ute och flyttstäda tillsammans med en tjej som behöver lite extra stöd i sin städning. Personen i fråga är en mycket lojal och arbetsvillig tjej. Hon har bara lite otur när hon tänker som min chef skulle ha sagt. Nejdå, skämt och sido. Det är lite teknik sen är hon säkert i hamn! Hon uppskattade stöden hon fick idag och kommer få samma imorgon när hon och jag drar ner till mina hemmatrakter i Gusum och plöjer igenom 140 m2.
Just nu pågår mycket tankeverksamhet i min lilla hjärna. Jag känner mig ungefär som Nalle Puh när han går och slår sig på huvudet och säger "tänk, tänk". Jag skrattar lite lätt för mig själv när jag täner på det. nu ska jag verkligen få till mina mål i livet och följa dem med huvudet högt.
Första dagen med nya medicinen, Citalopram, 10 mg skall intagas varje dag en månad framåt för att sedan ökas till 20 mg om det behövs. För ni som inte hänger med så har jag medicinerat för depression efter en stressreaktion sen ett år tillbaka. Sertralin åt jag förrut och det funka ett tag men nu känns det som sockerpiller som jag stoppar i mig därför har jag fått Citalopram. Biverkningarna ska vara ungefär desamma som setralinet dock kan en rastlöshetskänsla sprida sig. Jag kommer då ha förbannat svårt att sitta still. Som vanligt med andra ord =P
Nu ska jag avsluta denna månad med en dusch och sen ska jag gå och lägga mig i min säng som är ockuperad av min kära lille son som vägrar att sova i sin egen säng. Idag berätta han för mig att anledningen till att han inte vill sova i sin säng är för att Randall bor under sängen. Randall är då en seriefigur i Pixars film Monster Inc. Den filmen började han titta på i helgen och hans tillträde i min säng kom efter Disse flytta. Så jag tror absolut inte det har något med ett lila monster vid namn Randall att göra egentligen. Så fort mitt psyke lugnat ner sig en aning så ska jag ta kriget med Dexter säng om jag så ska dräpa Randall.
Natti Natti mina nyfikna vänner, familj och arbetskollegor som läser bloggen, ni e helt enkelt för GOA!
Idag var jag ute och flyttstäda tillsammans med en tjej som behöver lite extra stöd i sin städning. Personen i fråga är en mycket lojal och arbetsvillig tjej. Hon har bara lite otur när hon tänker som min chef skulle ha sagt. Nejdå, skämt och sido. Det är lite teknik sen är hon säkert i hamn! Hon uppskattade stöden hon fick idag och kommer få samma imorgon när hon och jag drar ner till mina hemmatrakter i Gusum och plöjer igenom 140 m2.
Just nu pågår mycket tankeverksamhet i min lilla hjärna. Jag känner mig ungefär som Nalle Puh när han går och slår sig på huvudet och säger "tänk, tänk". Jag skrattar lite lätt för mig själv när jag täner på det. nu ska jag verkligen få till mina mål i livet och följa dem med huvudet högt.
Första dagen med nya medicinen, Citalopram, 10 mg skall intagas varje dag en månad framåt för att sedan ökas till 20 mg om det behövs. För ni som inte hänger med så har jag medicinerat för depression efter en stressreaktion sen ett år tillbaka. Sertralin åt jag förrut och det funka ett tag men nu känns det som sockerpiller som jag stoppar i mig därför har jag fått Citalopram. Biverkningarna ska vara ungefär desamma som setralinet dock kan en rastlöshetskänsla sprida sig. Jag kommer då ha förbannat svårt att sitta still. Som vanligt med andra ord =P
Nu ska jag avsluta denna månad med en dusch och sen ska jag gå och lägga mig i min säng som är ockuperad av min kära lille son som vägrar att sova i sin egen säng. Idag berätta han för mig att anledningen till att han inte vill sova i sin säng är för att Randall bor under sängen. Randall är då en seriefigur i Pixars film Monster Inc. Den filmen började han titta på i helgen och hans tillträde i min säng kom efter Disse flytta. Så jag tror absolut inte det har något med ett lila monster vid namn Randall att göra egentligen. Så fort mitt psyke lugnat ner sig en aning så ska jag ta kriget med Dexter säng om jag så ska dräpa Randall.
Natti Natti mina nyfikna vänner, familj och arbetskollegor som läser bloggen, ni e helt enkelt för GOA!
söndag 24 februari 2013
Söndagskväll...
... kommer avslutas med ett avsnitt med Rizzoli and Isles. Men det är nog det enda spännande som kommer hände i mitt liv ikväll.
Jag har en fullsmetad vecka framför mig. Två flyttstäd inplanerade. En pytte lägenhet tillsammans med en kollega som behöver lite extra stöd, men är superduktig. Den andra är en 140 m2 stor villa i Gusum, så då blir det nog en övernattning i Gusum mellan tis och onsdag. Onsdagen ska jag vara behjälplig där det behövs och på Torsdag far jag till Nyköping! På fredag jobbar jag bara halvdag och får avsluta veckan med ett helt underbart gäng på en After Work på Harrys.
Kan man få en bättre vecka?
Veckan kommer bli super trots att den redan kantrads av sjuk personal. Tur att man har underbara vikarier =)
Nope, TV ropar!
Jag har en fullsmetad vecka framför mig. Två flyttstäd inplanerade. En pytte lägenhet tillsammans med en kollega som behöver lite extra stöd, men är superduktig. Den andra är en 140 m2 stor villa i Gusum, så då blir det nog en övernattning i Gusum mellan tis och onsdag. Onsdagen ska jag vara behjälplig där det behövs och på Torsdag far jag till Nyköping! På fredag jobbar jag bara halvdag och får avsluta veckan med ett helt underbart gäng på en After Work på Harrys.
Kan man få en bättre vecka?
Veckan kommer bli super trots att den redan kantrads av sjuk personal. Tur att man har underbara vikarier =)
Nope, TV ropar!
torsdag 21 februari 2013
Idag har jag besökt ett coachingföretag!
Tjaba Tjena Hallå...
Idag har tiden gått utav bara farten! Jag förstod inte riktigt att klockan var 17 när jag gick från jobbet!
Såna här dagar hoppas jag att jag får fler av. Jag har haft riktigt kul idag!
Jag har bland annat besökt MiROi idag. Jag kallar det coachningsföretag, de föredrar nog Utbildningsföretag bättre. Men, men de coachar människor som är arbetslösa bland annat och därför var jag där.
Jag fick sitta i ett kök där och vänta på Malin som jag skulle träffa. Helt plötsligt fylldes köket av personer i olika åldrar, en ung kille tar kommandot och de går igenom var de varit och sökt jobb. Som arbetsledare blev jag väldigt nyfiken på detta.
Jag kan säga att jag fick ett par goda skratt! Herregud vilket gäng det var!! Jag satt och tjuvlyssna i säkert tio minuter. När jag sedan träffa Malin så berättade jag om ad jag hade hört och vilka underbart driftiga och sköna människor som satt i köket. Två personer uttryckte sig p direkten och jag förstår ärligt talat inte vad de gör där. Det är nästan så de skulle få ett varsitt jobb som coach på självaste MiROi! Jag kommer få nöjet att träffa dessa personer igen, vilket ska bli riktigt kul.
Summa sumarum är att det satt ett helt gäng arbetslösa i ett rum som coacha varandra! en helt underbar syn måste jag säga! Mycket roligt!
Jag har även idag räknat på två saneringar. Samhällets baksida. Ibland har det skett olyckligt. Men, men. Om man bara kunde förstå vart det gick fel. Den sista saneringen var väl kanske inte den mest sanitära misär jag sett, men ändå vad hände?
Det sköna är ändå att se personalen när de kommer tillbaka ifrån dessa ställen. Hur nöjda de är! Jag vet också att de gjort ett helt underbart jobb. Jag vet att de gjort någon glad och jag vet att de gjort skillnad! Det är det viktiga för mig!
Idag har jag också varit och träffat min läkare. Vi ska byta min medicin, det är väl sådär, men hjälper det så är det ju bra! Jag har också fått en remiss till en psykolog. Det är åter igen konstaterat att jag har aggressionsproblem och jag måste lära mig hantera mina känslor.
Ibland kan jag tänka "Är det verkligen meningen att det ska vara så här? Tre steg fram och fyra steg bak." Jag har alltid kommit fram till svaret "nej, det ska det inte". Därför kör vi på omstartsknappen nu igen och jag är sjukt peppad.
Anledningen till att jag just nu känner mig så peppad är att jag vet att jag har helt underbara personer runt om mig! Min familj inklusive Plutten och hans familj, mina arbetsledarkollegor och personal! Glöm aldrig att ni är HELT fantastiska!
Idag har tiden gått utav bara farten! Jag förstod inte riktigt att klockan var 17 när jag gick från jobbet!
Såna här dagar hoppas jag att jag får fler av. Jag har haft riktigt kul idag!
Jag har bland annat besökt MiROi idag. Jag kallar det coachningsföretag, de föredrar nog Utbildningsföretag bättre. Men, men de coachar människor som är arbetslösa bland annat och därför var jag där.
Jag fick sitta i ett kök där och vänta på Malin som jag skulle träffa. Helt plötsligt fylldes köket av personer i olika åldrar, en ung kille tar kommandot och de går igenom var de varit och sökt jobb. Som arbetsledare blev jag väldigt nyfiken på detta.
Jag kan säga att jag fick ett par goda skratt! Herregud vilket gäng det var!! Jag satt och tjuvlyssna i säkert tio minuter. När jag sedan träffa Malin så berättade jag om ad jag hade hört och vilka underbart driftiga och sköna människor som satt i köket. Två personer uttryckte sig p direkten och jag förstår ärligt talat inte vad de gör där. Det är nästan så de skulle få ett varsitt jobb som coach på självaste MiROi! Jag kommer få nöjet att träffa dessa personer igen, vilket ska bli riktigt kul.
Summa sumarum är att det satt ett helt gäng arbetslösa i ett rum som coacha varandra! en helt underbar syn måste jag säga! Mycket roligt!
Jag har även idag räknat på två saneringar. Samhällets baksida. Ibland har det skett olyckligt. Men, men. Om man bara kunde förstå vart det gick fel. Den sista saneringen var väl kanske inte den mest sanitära misär jag sett, men ändå vad hände?
Det sköna är ändå att se personalen när de kommer tillbaka ifrån dessa ställen. Hur nöjda de är! Jag vet också att de gjort ett helt underbart jobb. Jag vet att de gjort någon glad och jag vet att de gjort skillnad! Det är det viktiga för mig!
Idag har jag också varit och träffat min läkare. Vi ska byta min medicin, det är väl sådär, men hjälper det så är det ju bra! Jag har också fått en remiss till en psykolog. Det är åter igen konstaterat att jag har aggressionsproblem och jag måste lära mig hantera mina känslor.
Ibland kan jag tänka "Är det verkligen meningen att det ska vara så här? Tre steg fram och fyra steg bak." Jag har alltid kommit fram till svaret "nej, det ska det inte". Därför kör vi på omstartsknappen nu igen och jag är sjukt peppad.
Anledningen till att jag just nu känner mig så peppad är att jag vet att jag har helt underbara personer runt om mig! Min familj inklusive Plutten och hans familj, mina arbetsledarkollegor och personal! Glöm aldrig att ni är HELT fantastiska!
söndag 17 februari 2013
Att kompromissa...
Söndag har det blivit. Jag var och hämta min lilla prins hos sin pappa för några timmar sen. Han ville så gärna visa sitt nya rum och resten av lägenheten. Min lilla prins. Dexter tycker nog att det är bra konstigt att han har två rum, men det är samtidigt skönt att han kan se att det inte är något ovanligt mellan pappa och mamma.
Under de många år som vi var tillsammans, speciellt den senare delen i vårt förhållande, har jag hela tiden försökt att hitta den felande länken. Kanske är det därför vi idag inte är tillsammans, vem vet?
Men det har alltid känts som det är jag som dragit den tyngsta lasten och det har alltid varit jag som skulle vara stark. Jag vill nu också passa på att understryka att Plutten inte haft ett lätt liv med mig heller.
Idag när jag läste en krönika av Mia Törnblom, som för övrigt tillhör en grupp människor som jag bara inte kan sluta avguda och ser henne som en j*vligt bra förebild, så fick jag svaret. Det stod där i hennes krönika. När jag läste den så blev allt så uppenbart!
Det handlade om att kompromissa. Hon berättade om sin väninna som gift sig. Väninnan ville ha barn, hus och gräsmatta. När hon träffa sin själsfrände var hon tvungen att ändra sig lite. Hennes kärlek ville absolut inte ha barn så väninnan fanns sig i det men tänkte då att hus kan man ju ha. Kärleken ville absolut bo mitt i stan, så väninnan köpte det med. Parkerna i stan är åtminstone gröna. Några år senare skulle de på semester. Var de överens då? nje inte riktigt. Väninnan ville till sol och bad, kärleken till Paris och museum. Mias väninna ringde då upp Mia och skrek att hon gift sig med en stor idiot.
Det hela handla om att hon hela tiden hade kompromissat i tysthet. Hennes fru hade ingen aning om hur det stod till!
Mitt tips är att läsa krönikan Mia Törnblomskrönika: "ingen hör vad du tänker"
För mig så var det som ett uppvaknande. Hur f*n ska någon höra när jag bara skriker inombords?
På torsdag ska jag åter igen till VC för att prata om min Setralin-behandling, som inte riktigt har givit den långsiktiga effekt jag vill ha. Jag anser fortfarande inte att mitt sinne och lugn ska vara fejkad av en tablett. Jag vill vara jag, på riktigt.
Under de många år som vi var tillsammans, speciellt den senare delen i vårt förhållande, har jag hela tiden försökt att hitta den felande länken. Kanske är det därför vi idag inte är tillsammans, vem vet?
Men det har alltid känts som det är jag som dragit den tyngsta lasten och det har alltid varit jag som skulle vara stark. Jag vill nu också passa på att understryka att Plutten inte haft ett lätt liv med mig heller.
Idag när jag läste en krönika av Mia Törnblom, som för övrigt tillhör en grupp människor som jag bara inte kan sluta avguda och ser henne som en j*vligt bra förebild, så fick jag svaret. Det stod där i hennes krönika. När jag läste den så blev allt så uppenbart!
Det handlade om att kompromissa. Hon berättade om sin väninna som gift sig. Väninnan ville ha barn, hus och gräsmatta. När hon träffa sin själsfrände var hon tvungen att ändra sig lite. Hennes kärlek ville absolut inte ha barn så väninnan fanns sig i det men tänkte då att hus kan man ju ha. Kärleken ville absolut bo mitt i stan, så väninnan köpte det med. Parkerna i stan är åtminstone gröna. Några år senare skulle de på semester. Var de överens då? nje inte riktigt. Väninnan ville till sol och bad, kärleken till Paris och museum. Mias väninna ringde då upp Mia och skrek att hon gift sig med en stor idiot.
Det hela handla om att hon hela tiden hade kompromissat i tysthet. Hennes fru hade ingen aning om hur det stod till!
Mitt tips är att läsa krönikan Mia Törnblomskrönika: "ingen hör vad du tänker"
För mig så var det som ett uppvaknande. Hur f*n ska någon höra när jag bara skriker inombords?
På torsdag ska jag åter igen till VC för att prata om min Setralin-behandling, som inte riktigt har givit den långsiktiga effekt jag vill ha. Jag anser fortfarande inte att mitt sinne och lugn ska vara fejkad av en tablett. Jag vill vara jag, på riktigt.
fredag 15 februari 2013
En barnfri lördag...
Gomorgon.
Här sitter man med sin första kopp kaffe. En fördel när man är singel är att just morgonkaffet räcker längre =P. Egentligen var planen att spendera förmiddagen i sängen bara för att man kan! Men nejdå. Den lilla automatiska väckarklockan i kroppen står fortfarande på alarm mellan 6.30 och 7.00. Undrar vart man stänger av den?
En barnfri lördag är väl den dagen man går ut och rockar loss bland folk och fä. Men inte jag inte. Jag ska stanna hemma med min tvättkorg, dammsugare och den eviga rensningen.
Eftersom plutten och jag nu har ett varsitt hem och jag bor kvar i vårt gemensamma så finns det ju saker kvar som plutten ska ha. De sakerna ska placeras i hallen så han får med sig det hem imorgon när han kommer med Dexter. Hans dator ska tömmas på mina tillhörigheter och för att komma åt den så är det rensning pysselrum som står högst på listan.
I maj om jag inte missminner mig så kommer det vara ett seminarie i örebro som såg lite intressant ut. Jag ska läsa på lite om det och se vad det kostar. Det är Aftonbladet Wellness som står för det arrengemanget och om inte minnet sviker så var det bland annat Mark Leevengood som var en av föreläsarna. Intressant tycker jag. ska kolla lite på det.
Jag har ett par byxor som ska läggas upp då de är ett par cm för långa.
Ja ni som tror att jag är ledig utan barn så kan jag säga att jag kommer absolut inte känna mig arbetslös!
Trevlig lördag! Det ska jag ha!
Här sitter man med sin första kopp kaffe. En fördel när man är singel är att just morgonkaffet räcker längre =P. Egentligen var planen att spendera förmiddagen i sängen bara för att man kan! Men nejdå. Den lilla automatiska väckarklockan i kroppen står fortfarande på alarm mellan 6.30 och 7.00. Undrar vart man stänger av den?
En barnfri lördag är väl den dagen man går ut och rockar loss bland folk och fä. Men inte jag inte. Jag ska stanna hemma med min tvättkorg, dammsugare och den eviga rensningen.
Eftersom plutten och jag nu har ett varsitt hem och jag bor kvar i vårt gemensamma så finns det ju saker kvar som plutten ska ha. De sakerna ska placeras i hallen så han får med sig det hem imorgon när han kommer med Dexter. Hans dator ska tömmas på mina tillhörigheter och för att komma åt den så är det rensning pysselrum som står högst på listan.
I maj om jag inte missminner mig så kommer det vara ett seminarie i örebro som såg lite intressant ut. Jag ska läsa på lite om det och se vad det kostar. Det är Aftonbladet Wellness som står för det arrengemanget och om inte minnet sviker så var det bland annat Mark Leevengood som var en av föreläsarna. Intressant tycker jag. ska kolla lite på det.
Jag har ett par byxor som ska läggas upp då de är ett par cm för långa.
Ja ni som tror att jag är ledig utan barn så kan jag säga att jag kommer absolut inte känna mig arbetslös!
Trevlig lördag! Det ska jag ha!
torsdag 7 februari 2013
Ny dag, nya möjligheter....
...så säger man ju. Helt rätt!
De senaste veckornas spöke som varit i mitt huvud ska väck idag!
Idag är dagen D!
De senaste veckornas spöke som varit i mitt huvud ska väck idag!
Idag är dagen D!
tisdag 5 februari 2013
Det lilla monstret...
... som åter igen har en plats i min kropp måste flytta ut nu igen. Det är lika med en förändring i mitt liv. Ja, nu är jag ju nyseparerad tänker ni och det är ju sant. För andra hade det kännts som hela livet vänts opp och ner och allt runt omkring är ett rent kaos. Men så är det inte för mig. Det är en känsla av befrielse jag har i kroppen när det gäller den biten i mitt liv. Att få en fet bamsekram av sin son när han kommer hem läker varenda litet skrubbsår i mitt hjärta och höra honom tjattra och leka här hemma är som smör på en macka. Det är bara så det ska vara.
Men det finns även andra saker man måste ta i tu med.
Ja det är det där störningsmomenten i vardagen och det som drar energin ur kroppen. Det är det som gör mig desorienterad och okoncentrerad på vad jag ska göra. Målen blir allt mer suddiga men en del är fortfarande helt klara.
På det privata planet har jag mig och min sons välmående på fem-topp listan. Vi ska ha det bra och jag har ansvaret för det. Vi kan säga att det målet är ju uppnått
Sen har man ju ekonomin. jag lova mig själv en gång att jag alltid ska kunna stå på egna ben no matter what. Ja, nu står jag här med en 97m2 stor 4:a med hutlösa hyra, men jag ser inget problem i det. Jag vet att det kommer gå ihop sig och jag vet att jag klarar det, trots inköpet av den lilla gula pärlan med fyra hjul. Ekonomin är minst bekymrande.
Tredje plats kommer mina sociala mål. Jag har ett stort behov av människor. Vilket jag nu ska ta tillbaka och jag ska njuta av varenda minut.
Fjärde plats kommer den personliga utvecklingen Hur jag är och hur bara jag mår. Att unna sig egentid och njuta av det.
Femte platsen. LEV NU! inte sen då är det försent.
Sen har vi ju jobbet.
1. personalens utveckling och välmående. Vi är team och för er som inte visste det så är vi helt underbara!
2. Min egna ledarskapsutveckling, här hemma sitter jag ständigt med någon ledarskapsbok. nått kan man alltid lära sig.
3. Rutiner och kontroll = Resultat
4. Denna punkt önskar min chef ligger på plats nummer ett. Jag skulle vilja säga att den ligger på delad 1:a och 4:e plats. Attityden. Min chef anser att jag har vissa attitydsproblem, något som jag till viss del kan hålla med om, men då kommer vi ju utsökt in på punkt nr 3. Men jaja...
hur man vänder och vrider på mina mål så väl privata som de jobbrelaterade så handlar alltid konflikten med sig själv om något hot. Man känner sig hotad på något plan. Det man behöver göra är att hitta hotet, definiera vad det är och gör något åt det helt enkelt. Där är jag nu, med start imorgon så går vi in på delen "gör något åt det".
Nu säger jag Godnatt
Men det finns även andra saker man måste ta i tu med.
Ja det är det där störningsmomenten i vardagen och det som drar energin ur kroppen. Det är det som gör mig desorienterad och okoncentrerad på vad jag ska göra. Målen blir allt mer suddiga men en del är fortfarande helt klara.
På det privata planet har jag mig och min sons välmående på fem-topp listan. Vi ska ha det bra och jag har ansvaret för det. Vi kan säga att det målet är ju uppnått
Sen har man ju ekonomin. jag lova mig själv en gång att jag alltid ska kunna stå på egna ben no matter what. Ja, nu står jag här med en 97m2 stor 4:a med hutlösa hyra, men jag ser inget problem i det. Jag vet att det kommer gå ihop sig och jag vet att jag klarar det, trots inköpet av den lilla gula pärlan med fyra hjul. Ekonomin är minst bekymrande.
Tredje plats kommer mina sociala mål. Jag har ett stort behov av människor. Vilket jag nu ska ta tillbaka och jag ska njuta av varenda minut.
Fjärde plats kommer den personliga utvecklingen Hur jag är och hur bara jag mår. Att unna sig egentid och njuta av det.
Femte platsen. LEV NU! inte sen då är det försent.
Sen har vi ju jobbet.
1. personalens utveckling och välmående. Vi är team och för er som inte visste det så är vi helt underbara!
2. Min egna ledarskapsutveckling, här hemma sitter jag ständigt med någon ledarskapsbok. nått kan man alltid lära sig.
3. Rutiner och kontroll = Resultat
4. Denna punkt önskar min chef ligger på plats nummer ett. Jag skulle vilja säga att den ligger på delad 1:a och 4:e plats. Attityden. Min chef anser att jag har vissa attitydsproblem, något som jag till viss del kan hålla med om, men då kommer vi ju utsökt in på punkt nr 3. Men jaja...
hur man vänder och vrider på mina mål så väl privata som de jobbrelaterade så handlar alltid konflikten med sig själv om något hot. Man känner sig hotad på något plan. Det man behöver göra är att hitta hotet, definiera vad det är och gör något åt det helt enkelt. Där är jag nu, med start imorgon så går vi in på delen "gör något åt det".
Nu säger jag Godnatt
måndag 4 februari 2013
Avskrivning AB
Det är väl enda sättet... skriva av sig och bli av med det antar jag!
Sjukt irriterad har jag varit den senaste veckan och man hade ju hoppas på att när den här måndagen kom skulle allt vara bra och irritation borta... men nope. Den är där det lilla monstret!
För många år sen satt jag på en psykmottagning här i Norrköping, anledningen till att jag var där var inte för att jag själv var ett vrak eller höll på att bryta ihop, nej det fanns en annan i mitt liv som behövde den hjälpen. Hur som helst så berättade de där sjuka människorna där att det var JAG som behövde hjälp, jag hade nämligen aggressionsproblem. Med facit i handen hade de väl en aning rätt. Men det är något som jag alltid, sedan dess kämpat med, jag strider för att övervinna det säkert varje dag.
Jag lovar och svär jag skulle ge vad som helst för att få vara en solstråle varje dag, men så är det ju inte.
Sen den där perioden som fanns för ett par år sen och även under den tiden innan då jag hade en väldigt jobbig separation med Plutten, har jag alltid kallat dessa problem för "det lilla monstret" för det är just vad det är. Ett litet monster som älskar att ställa till med djävulskap.
Men nu ska det ut igen, det lilla monstret ska få flytta ur min hjärna igen!
För övrigt har jag denna helg haft min första barnfria helg som ensamstående efter den mer lugna och harmoniska separation jag någonsin varit med om. Det är jag j*vligt tacksam för att jag nu ärligt kan säga och stå för att det är bra med mig, jag är f*n lite gladare och lite lyckligare. Det var helt enkelt så här det skulle vara. Dessutom har jag väl aldrig fått en sån stor BAMSEkram av Dexter som jag fick idag när han kom hem från sin pappa. Helt underbart!
Så nu var jag klar...
Sjukt irriterad har jag varit den senaste veckan och man hade ju hoppas på att när den här måndagen kom skulle allt vara bra och irritation borta... men nope. Den är där det lilla monstret!
För många år sen satt jag på en psykmottagning här i Norrköping, anledningen till att jag var där var inte för att jag själv var ett vrak eller höll på att bryta ihop, nej det fanns en annan i mitt liv som behövde den hjälpen. Hur som helst så berättade de där sjuka människorna där att det var JAG som behövde hjälp, jag hade nämligen aggressionsproblem. Med facit i handen hade de väl en aning rätt. Men det är något som jag alltid, sedan dess kämpat med, jag strider för att övervinna det säkert varje dag.
Jag lovar och svär jag skulle ge vad som helst för att få vara en solstråle varje dag, men så är det ju inte.
Sen den där perioden som fanns för ett par år sen och även under den tiden innan då jag hade en väldigt jobbig separation med Plutten, har jag alltid kallat dessa problem för "det lilla monstret" för det är just vad det är. Ett litet monster som älskar att ställa till med djävulskap.
Men nu ska det ut igen, det lilla monstret ska få flytta ur min hjärna igen!
För övrigt har jag denna helg haft min första barnfria helg som ensamstående efter den mer lugna och harmoniska separation jag någonsin varit med om. Det är jag j*vligt tacksam för att jag nu ärligt kan säga och stå för att det är bra med mig, jag är f*n lite gladare och lite lyckligare. Det var helt enkelt så här det skulle vara. Dessutom har jag väl aldrig fått en sån stor BAMSEkram av Dexter som jag fick idag när han kom hem från sin pappa. Helt underbart!
Så nu var jag klar...
fredag 25 januari 2013
Ibland skjuter sig visa i foten
På vårt jobb har vi hög sjukfrånvaro. Så är det och det känns inte bra att säga det som arbetsledare. Men o andra sidan så hade jag hög frånvaro föra året också på grund av stress. Men men. Nu handlar det om i år.
Vi har en anställd som var hemma för förkylning i en vecka. När x kom tillbaka var det fortfarande inte bra. Men x slet som ett djur ändå. Sen började 1 snörvla och sen började nr 2 också. 1 & 2 har inte varit hemma från sina jobb. Anledningen kan vara att jag och vår chef pratat mycket om sjukfrånvaro och att vi får lösa situationer fall till fall.
Men när ens egen chef kommer med feber, hosta och snor då är det fan inte ok. Nu ligger jag och dexter och är sjuka. Ja jag vet att egen företagare inte har samma rätt till sjuklön bla bla. Men ska jag ha hög sjukfrånvaro karensdagar och vabdagar bara för att folk inte håller sig hemma när de är sjuka på riktigt?
Nä nu jävlar får det vara bra. Jag har hört att statistiken liggr på 8 dagar om året sjukdagar alltså. Jag var på föredrag igår där det rekommenderades en utredning när en anställd är borta 6 dagar. Vad ska jag svara min chef då? Håll dig hemma för fan eller?
Jag är inte sur bara jävligt besviken och trött på snor!
måndag 21 januari 2013
Nu kommer slutet av första månaden av detta år...
Tja...
Ett tag sen, som ni kanske förstår är det mycket nu.
jag är nu omgiven av Pluttens flyttkartonger och om en vecka flyttar han. Skräckblandad förtjusning i det. Det ska bli skönt på ett sätt och tomt på ett annat. Men det kommer bli superbra!
Jag har inhandlat mig en bil och det känns riktigt skönt. Det är en känsla av frihet och av smidighetsskäl riktigt bra.
nu måste jag lära mig att ta hand om mig själv. Nu är det bara jag och Dexter. Inget som själ min energi, ja förrutom Dexter då, men det är ju inget psykiskt. mer fysiskt =).
Jag hade sett fram emot en hel månadslön nästa månad men nu sitter jag här med en snorig, hostig och febrig kille. Men det gör inget.
jag har en del mål att följa och det känns bra! Det känns j*vligt bra nu =)
Ett tag sen, som ni kanske förstår är det mycket nu.
jag är nu omgiven av Pluttens flyttkartonger och om en vecka flyttar han. Skräckblandad förtjusning i det. Det ska bli skönt på ett sätt och tomt på ett annat. Men det kommer bli superbra!
Jag har inhandlat mig en bil och det känns riktigt skönt. Det är en känsla av frihet och av smidighetsskäl riktigt bra.
nu måste jag lära mig att ta hand om mig själv. Nu är det bara jag och Dexter. Inget som själ min energi, ja förrutom Dexter då, men det är ju inget psykiskt. mer fysiskt =).
Jag hade sett fram emot en hel månadslön nästa månad men nu sitter jag här med en snorig, hostig och febrig kille. Men det gör inget.
jag har en del mål att följa och det känns bra! Det känns j*vligt bra nu =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)