... skönt! Imorgon jobbar jag till 12.00 sen blir det att åka till bolaget, hem, färga håret, sova för att sedan ladda för After Work på Harry´s. Ni som inte kommer vet inte vad ni missar kan jag säga!
Vad har hänt i veckan mer än att lönen var och nudda lite lätt på mitt konto och vände igen? Jo förken månsson har haft att göra. Jag har ju börjat ta Citolapam, vilket antagligen gjort att man däckat som ett spädbarn vid åtta på kvällen. Humöret har svängt som en studsboll, livet har varit allmänt surt. Men det roliga är i alla fall att jag fått varit ute på städ i veckan, jag har sett att även mina arbetsledarkollegor har humör och jag har även hunnit med att vara i Nyköping en sväng. Jag har också förstått att rutiner är till för att följas annars straffas man i slutänden.
Jag har slarvat med debiteringsdokumentet som bör fyllas i varje dag då vi gör ett x antal jobb per dag. Att börja slarva sista veckan i månaden är ingen smart idé kan jag säga såhär i efter hand. Det fick jag spendera tid och energi åt mellan 16.45-19.30 då lönerna blev godkända.
Slarvmaja har inte heller skrivit i "humörboken" heller denna vecka. Jätteslarvigt av mig då jag vet att det hjälper mig att andas och somna utan aggressioner i kroppen. Men ja, ibland får man fuska lite, dock inte så smart att göra det då det verkligen behövs! Aja baja mandelmassa som Dexter hade sagt =)
Dexter är nu hos sin pappa och självklart saknar jag honom redan, samtidigt som jag njuter av tystnaden och bara tanken över att jag snart få gå in i en dusch och för att sen lägga sig i sin säng och får verkligen sova i den HELT själv!! Dessutom får jag sova en såndär 30-45 minuter längre imorgon, kan det bli bättre? Antagligen inte!
Som sagt in i duschen och till kudden!
torsdag 28 februari 2013
måndag 25 februari 2013
Härliga måndag...
... jag är helt övertygad om att denna vecka går med en rasande fart!
Idag var jag ute och flyttstäda tillsammans med en tjej som behöver lite extra stöd i sin städning. Personen i fråga är en mycket lojal och arbetsvillig tjej. Hon har bara lite otur när hon tänker som min chef skulle ha sagt. Nejdå, skämt och sido. Det är lite teknik sen är hon säkert i hamn! Hon uppskattade stöden hon fick idag och kommer få samma imorgon när hon och jag drar ner till mina hemmatrakter i Gusum och plöjer igenom 140 m2.
Just nu pågår mycket tankeverksamhet i min lilla hjärna. Jag känner mig ungefär som Nalle Puh när han går och slår sig på huvudet och säger "tänk, tänk". Jag skrattar lite lätt för mig själv när jag täner på det. nu ska jag verkligen få till mina mål i livet och följa dem med huvudet högt.
Första dagen med nya medicinen, Citalopram, 10 mg skall intagas varje dag en månad framåt för att sedan ökas till 20 mg om det behövs. För ni som inte hänger med så har jag medicinerat för depression efter en stressreaktion sen ett år tillbaka. Sertralin åt jag förrut och det funka ett tag men nu känns det som sockerpiller som jag stoppar i mig därför har jag fått Citalopram. Biverkningarna ska vara ungefär desamma som setralinet dock kan en rastlöshetskänsla sprida sig. Jag kommer då ha förbannat svårt att sitta still. Som vanligt med andra ord =P
Nu ska jag avsluta denna månad med en dusch och sen ska jag gå och lägga mig i min säng som är ockuperad av min kära lille son som vägrar att sova i sin egen säng. Idag berätta han för mig att anledningen till att han inte vill sova i sin säng är för att Randall bor under sängen. Randall är då en seriefigur i Pixars film Monster Inc. Den filmen började han titta på i helgen och hans tillträde i min säng kom efter Disse flytta. Så jag tror absolut inte det har något med ett lila monster vid namn Randall att göra egentligen. Så fort mitt psyke lugnat ner sig en aning så ska jag ta kriget med Dexter säng om jag så ska dräpa Randall.
Natti Natti mina nyfikna vänner, familj och arbetskollegor som läser bloggen, ni e helt enkelt för GOA!
Idag var jag ute och flyttstäda tillsammans med en tjej som behöver lite extra stöd i sin städning. Personen i fråga är en mycket lojal och arbetsvillig tjej. Hon har bara lite otur när hon tänker som min chef skulle ha sagt. Nejdå, skämt och sido. Det är lite teknik sen är hon säkert i hamn! Hon uppskattade stöden hon fick idag och kommer få samma imorgon när hon och jag drar ner till mina hemmatrakter i Gusum och plöjer igenom 140 m2.
Just nu pågår mycket tankeverksamhet i min lilla hjärna. Jag känner mig ungefär som Nalle Puh när han går och slår sig på huvudet och säger "tänk, tänk". Jag skrattar lite lätt för mig själv när jag täner på det. nu ska jag verkligen få till mina mål i livet och följa dem med huvudet högt.
Första dagen med nya medicinen, Citalopram, 10 mg skall intagas varje dag en månad framåt för att sedan ökas till 20 mg om det behövs. För ni som inte hänger med så har jag medicinerat för depression efter en stressreaktion sen ett år tillbaka. Sertralin åt jag förrut och det funka ett tag men nu känns det som sockerpiller som jag stoppar i mig därför har jag fått Citalopram. Biverkningarna ska vara ungefär desamma som setralinet dock kan en rastlöshetskänsla sprida sig. Jag kommer då ha förbannat svårt att sitta still. Som vanligt med andra ord =P
Nu ska jag avsluta denna månad med en dusch och sen ska jag gå och lägga mig i min säng som är ockuperad av min kära lille son som vägrar att sova i sin egen säng. Idag berätta han för mig att anledningen till att han inte vill sova i sin säng är för att Randall bor under sängen. Randall är då en seriefigur i Pixars film Monster Inc. Den filmen började han titta på i helgen och hans tillträde i min säng kom efter Disse flytta. Så jag tror absolut inte det har något med ett lila monster vid namn Randall att göra egentligen. Så fort mitt psyke lugnat ner sig en aning så ska jag ta kriget med Dexter säng om jag så ska dräpa Randall.
Natti Natti mina nyfikna vänner, familj och arbetskollegor som läser bloggen, ni e helt enkelt för GOA!
söndag 24 februari 2013
Söndagskväll...
... kommer avslutas med ett avsnitt med Rizzoli and Isles. Men det är nog det enda spännande som kommer hände i mitt liv ikväll.
Jag har en fullsmetad vecka framför mig. Två flyttstäd inplanerade. En pytte lägenhet tillsammans med en kollega som behöver lite extra stöd, men är superduktig. Den andra är en 140 m2 stor villa i Gusum, så då blir det nog en övernattning i Gusum mellan tis och onsdag. Onsdagen ska jag vara behjälplig där det behövs och på Torsdag far jag till Nyköping! På fredag jobbar jag bara halvdag och får avsluta veckan med ett helt underbart gäng på en After Work på Harrys.
Kan man få en bättre vecka?
Veckan kommer bli super trots att den redan kantrads av sjuk personal. Tur att man har underbara vikarier =)
Nope, TV ropar!
Jag har en fullsmetad vecka framför mig. Två flyttstäd inplanerade. En pytte lägenhet tillsammans med en kollega som behöver lite extra stöd, men är superduktig. Den andra är en 140 m2 stor villa i Gusum, så då blir det nog en övernattning i Gusum mellan tis och onsdag. Onsdagen ska jag vara behjälplig där det behövs och på Torsdag far jag till Nyköping! På fredag jobbar jag bara halvdag och får avsluta veckan med ett helt underbart gäng på en After Work på Harrys.
Kan man få en bättre vecka?
Veckan kommer bli super trots att den redan kantrads av sjuk personal. Tur att man har underbara vikarier =)
Nope, TV ropar!
torsdag 21 februari 2013
Idag har jag besökt ett coachingföretag!
Tjaba Tjena Hallå...
Idag har tiden gått utav bara farten! Jag förstod inte riktigt att klockan var 17 när jag gick från jobbet!
Såna här dagar hoppas jag att jag får fler av. Jag har haft riktigt kul idag!
Jag har bland annat besökt MiROi idag. Jag kallar det coachningsföretag, de föredrar nog Utbildningsföretag bättre. Men, men de coachar människor som är arbetslösa bland annat och därför var jag där.
Jag fick sitta i ett kök där och vänta på Malin som jag skulle träffa. Helt plötsligt fylldes köket av personer i olika åldrar, en ung kille tar kommandot och de går igenom var de varit och sökt jobb. Som arbetsledare blev jag väldigt nyfiken på detta.
Jag kan säga att jag fick ett par goda skratt! Herregud vilket gäng det var!! Jag satt och tjuvlyssna i säkert tio minuter. När jag sedan träffa Malin så berättade jag om ad jag hade hört och vilka underbart driftiga och sköna människor som satt i köket. Två personer uttryckte sig p direkten och jag förstår ärligt talat inte vad de gör där. Det är nästan så de skulle få ett varsitt jobb som coach på självaste MiROi! Jag kommer få nöjet att träffa dessa personer igen, vilket ska bli riktigt kul.
Summa sumarum är att det satt ett helt gäng arbetslösa i ett rum som coacha varandra! en helt underbar syn måste jag säga! Mycket roligt!
Jag har även idag räknat på två saneringar. Samhällets baksida. Ibland har det skett olyckligt. Men, men. Om man bara kunde förstå vart det gick fel. Den sista saneringen var väl kanske inte den mest sanitära misär jag sett, men ändå vad hände?
Det sköna är ändå att se personalen när de kommer tillbaka ifrån dessa ställen. Hur nöjda de är! Jag vet också att de gjort ett helt underbart jobb. Jag vet att de gjort någon glad och jag vet att de gjort skillnad! Det är det viktiga för mig!
Idag har jag också varit och träffat min läkare. Vi ska byta min medicin, det är väl sådär, men hjälper det så är det ju bra! Jag har också fått en remiss till en psykolog. Det är åter igen konstaterat att jag har aggressionsproblem och jag måste lära mig hantera mina känslor.
Ibland kan jag tänka "Är det verkligen meningen att det ska vara så här? Tre steg fram och fyra steg bak." Jag har alltid kommit fram till svaret "nej, det ska det inte". Därför kör vi på omstartsknappen nu igen och jag är sjukt peppad.
Anledningen till att jag just nu känner mig så peppad är att jag vet att jag har helt underbara personer runt om mig! Min familj inklusive Plutten och hans familj, mina arbetsledarkollegor och personal! Glöm aldrig att ni är HELT fantastiska!
Idag har tiden gått utav bara farten! Jag förstod inte riktigt att klockan var 17 när jag gick från jobbet!
Såna här dagar hoppas jag att jag får fler av. Jag har haft riktigt kul idag!
Jag har bland annat besökt MiROi idag. Jag kallar det coachningsföretag, de föredrar nog Utbildningsföretag bättre. Men, men de coachar människor som är arbetslösa bland annat och därför var jag där.
Jag fick sitta i ett kök där och vänta på Malin som jag skulle träffa. Helt plötsligt fylldes köket av personer i olika åldrar, en ung kille tar kommandot och de går igenom var de varit och sökt jobb. Som arbetsledare blev jag väldigt nyfiken på detta.
Jag kan säga att jag fick ett par goda skratt! Herregud vilket gäng det var!! Jag satt och tjuvlyssna i säkert tio minuter. När jag sedan träffa Malin så berättade jag om ad jag hade hört och vilka underbart driftiga och sköna människor som satt i köket. Två personer uttryckte sig p direkten och jag förstår ärligt talat inte vad de gör där. Det är nästan så de skulle få ett varsitt jobb som coach på självaste MiROi! Jag kommer få nöjet att träffa dessa personer igen, vilket ska bli riktigt kul.
Summa sumarum är att det satt ett helt gäng arbetslösa i ett rum som coacha varandra! en helt underbar syn måste jag säga! Mycket roligt!
Jag har även idag räknat på två saneringar. Samhällets baksida. Ibland har det skett olyckligt. Men, men. Om man bara kunde förstå vart det gick fel. Den sista saneringen var väl kanske inte den mest sanitära misär jag sett, men ändå vad hände?
Det sköna är ändå att se personalen när de kommer tillbaka ifrån dessa ställen. Hur nöjda de är! Jag vet också att de gjort ett helt underbart jobb. Jag vet att de gjort någon glad och jag vet att de gjort skillnad! Det är det viktiga för mig!
Idag har jag också varit och träffat min läkare. Vi ska byta min medicin, det är väl sådär, men hjälper det så är det ju bra! Jag har också fått en remiss till en psykolog. Det är åter igen konstaterat att jag har aggressionsproblem och jag måste lära mig hantera mina känslor.
Ibland kan jag tänka "Är det verkligen meningen att det ska vara så här? Tre steg fram och fyra steg bak." Jag har alltid kommit fram till svaret "nej, det ska det inte". Därför kör vi på omstartsknappen nu igen och jag är sjukt peppad.
Anledningen till att jag just nu känner mig så peppad är att jag vet att jag har helt underbara personer runt om mig! Min familj inklusive Plutten och hans familj, mina arbetsledarkollegor och personal! Glöm aldrig att ni är HELT fantastiska!
söndag 17 februari 2013
Att kompromissa...
Söndag har det blivit. Jag var och hämta min lilla prins hos sin pappa för några timmar sen. Han ville så gärna visa sitt nya rum och resten av lägenheten. Min lilla prins. Dexter tycker nog att det är bra konstigt att han har två rum, men det är samtidigt skönt att han kan se att det inte är något ovanligt mellan pappa och mamma.
Under de många år som vi var tillsammans, speciellt den senare delen i vårt förhållande, har jag hela tiden försökt att hitta den felande länken. Kanske är det därför vi idag inte är tillsammans, vem vet?
Men det har alltid känts som det är jag som dragit den tyngsta lasten och det har alltid varit jag som skulle vara stark. Jag vill nu också passa på att understryka att Plutten inte haft ett lätt liv med mig heller.
Idag när jag läste en krönika av Mia Törnblom, som för övrigt tillhör en grupp människor som jag bara inte kan sluta avguda och ser henne som en j*vligt bra förebild, så fick jag svaret. Det stod där i hennes krönika. När jag läste den så blev allt så uppenbart!
Det handlade om att kompromissa. Hon berättade om sin väninna som gift sig. Väninnan ville ha barn, hus och gräsmatta. När hon träffa sin själsfrände var hon tvungen att ändra sig lite. Hennes kärlek ville absolut inte ha barn så väninnan fanns sig i det men tänkte då att hus kan man ju ha. Kärleken ville absolut bo mitt i stan, så väninnan köpte det med. Parkerna i stan är åtminstone gröna. Några år senare skulle de på semester. Var de överens då? nje inte riktigt. Väninnan ville till sol och bad, kärleken till Paris och museum. Mias väninna ringde då upp Mia och skrek att hon gift sig med en stor idiot.
Det hela handla om att hon hela tiden hade kompromissat i tysthet. Hennes fru hade ingen aning om hur det stod till!
Mitt tips är att läsa krönikan Mia Törnblomskrönika: "ingen hör vad du tänker"
För mig så var det som ett uppvaknande. Hur f*n ska någon höra när jag bara skriker inombords?
På torsdag ska jag åter igen till VC för att prata om min Setralin-behandling, som inte riktigt har givit den långsiktiga effekt jag vill ha. Jag anser fortfarande inte att mitt sinne och lugn ska vara fejkad av en tablett. Jag vill vara jag, på riktigt.
Under de många år som vi var tillsammans, speciellt den senare delen i vårt förhållande, har jag hela tiden försökt att hitta den felande länken. Kanske är det därför vi idag inte är tillsammans, vem vet?
Men det har alltid känts som det är jag som dragit den tyngsta lasten och det har alltid varit jag som skulle vara stark. Jag vill nu också passa på att understryka att Plutten inte haft ett lätt liv med mig heller.
Idag när jag läste en krönika av Mia Törnblom, som för övrigt tillhör en grupp människor som jag bara inte kan sluta avguda och ser henne som en j*vligt bra förebild, så fick jag svaret. Det stod där i hennes krönika. När jag läste den så blev allt så uppenbart!
Det handlade om att kompromissa. Hon berättade om sin väninna som gift sig. Väninnan ville ha barn, hus och gräsmatta. När hon träffa sin själsfrände var hon tvungen att ändra sig lite. Hennes kärlek ville absolut inte ha barn så väninnan fanns sig i det men tänkte då att hus kan man ju ha. Kärleken ville absolut bo mitt i stan, så väninnan köpte det med. Parkerna i stan är åtminstone gröna. Några år senare skulle de på semester. Var de överens då? nje inte riktigt. Väninnan ville till sol och bad, kärleken till Paris och museum. Mias väninna ringde då upp Mia och skrek att hon gift sig med en stor idiot.
Det hela handla om att hon hela tiden hade kompromissat i tysthet. Hennes fru hade ingen aning om hur det stod till!
Mitt tips är att läsa krönikan Mia Törnblomskrönika: "ingen hör vad du tänker"
För mig så var det som ett uppvaknande. Hur f*n ska någon höra när jag bara skriker inombords?
På torsdag ska jag åter igen till VC för att prata om min Setralin-behandling, som inte riktigt har givit den långsiktiga effekt jag vill ha. Jag anser fortfarande inte att mitt sinne och lugn ska vara fejkad av en tablett. Jag vill vara jag, på riktigt.
fredag 15 februari 2013
En barnfri lördag...
Gomorgon.
Här sitter man med sin första kopp kaffe. En fördel när man är singel är att just morgonkaffet räcker längre =P. Egentligen var planen att spendera förmiddagen i sängen bara för att man kan! Men nejdå. Den lilla automatiska väckarklockan i kroppen står fortfarande på alarm mellan 6.30 och 7.00. Undrar vart man stänger av den?
En barnfri lördag är väl den dagen man går ut och rockar loss bland folk och fä. Men inte jag inte. Jag ska stanna hemma med min tvättkorg, dammsugare och den eviga rensningen.
Eftersom plutten och jag nu har ett varsitt hem och jag bor kvar i vårt gemensamma så finns det ju saker kvar som plutten ska ha. De sakerna ska placeras i hallen så han får med sig det hem imorgon när han kommer med Dexter. Hans dator ska tömmas på mina tillhörigheter och för att komma åt den så är det rensning pysselrum som står högst på listan.
I maj om jag inte missminner mig så kommer det vara ett seminarie i örebro som såg lite intressant ut. Jag ska läsa på lite om det och se vad det kostar. Det är Aftonbladet Wellness som står för det arrengemanget och om inte minnet sviker så var det bland annat Mark Leevengood som var en av föreläsarna. Intressant tycker jag. ska kolla lite på det.
Jag har ett par byxor som ska läggas upp då de är ett par cm för långa.
Ja ni som tror att jag är ledig utan barn så kan jag säga att jag kommer absolut inte känna mig arbetslös!
Trevlig lördag! Det ska jag ha!
Här sitter man med sin första kopp kaffe. En fördel när man är singel är att just morgonkaffet räcker längre =P. Egentligen var planen att spendera förmiddagen i sängen bara för att man kan! Men nejdå. Den lilla automatiska väckarklockan i kroppen står fortfarande på alarm mellan 6.30 och 7.00. Undrar vart man stänger av den?
En barnfri lördag är väl den dagen man går ut och rockar loss bland folk och fä. Men inte jag inte. Jag ska stanna hemma med min tvättkorg, dammsugare och den eviga rensningen.
Eftersom plutten och jag nu har ett varsitt hem och jag bor kvar i vårt gemensamma så finns det ju saker kvar som plutten ska ha. De sakerna ska placeras i hallen så han får med sig det hem imorgon när han kommer med Dexter. Hans dator ska tömmas på mina tillhörigheter och för att komma åt den så är det rensning pysselrum som står högst på listan.
I maj om jag inte missminner mig så kommer det vara ett seminarie i örebro som såg lite intressant ut. Jag ska läsa på lite om det och se vad det kostar. Det är Aftonbladet Wellness som står för det arrengemanget och om inte minnet sviker så var det bland annat Mark Leevengood som var en av föreläsarna. Intressant tycker jag. ska kolla lite på det.
Jag har ett par byxor som ska läggas upp då de är ett par cm för långa.
Ja ni som tror att jag är ledig utan barn så kan jag säga att jag kommer absolut inte känna mig arbetslös!
Trevlig lördag! Det ska jag ha!
torsdag 7 februari 2013
Ny dag, nya möjligheter....
...så säger man ju. Helt rätt!
De senaste veckornas spöke som varit i mitt huvud ska väck idag!
Idag är dagen D!
De senaste veckornas spöke som varit i mitt huvud ska väck idag!
Idag är dagen D!
tisdag 5 februari 2013
Det lilla monstret...
... som åter igen har en plats i min kropp måste flytta ut nu igen. Det är lika med en förändring i mitt liv. Ja, nu är jag ju nyseparerad tänker ni och det är ju sant. För andra hade det kännts som hela livet vänts opp och ner och allt runt omkring är ett rent kaos. Men så är det inte för mig. Det är en känsla av befrielse jag har i kroppen när det gäller den biten i mitt liv. Att få en fet bamsekram av sin son när han kommer hem läker varenda litet skrubbsår i mitt hjärta och höra honom tjattra och leka här hemma är som smör på en macka. Det är bara så det ska vara.
Men det finns även andra saker man måste ta i tu med.
Ja det är det där störningsmomenten i vardagen och det som drar energin ur kroppen. Det är det som gör mig desorienterad och okoncentrerad på vad jag ska göra. Målen blir allt mer suddiga men en del är fortfarande helt klara.
På det privata planet har jag mig och min sons välmående på fem-topp listan. Vi ska ha det bra och jag har ansvaret för det. Vi kan säga att det målet är ju uppnått
Sen har man ju ekonomin. jag lova mig själv en gång att jag alltid ska kunna stå på egna ben no matter what. Ja, nu står jag här med en 97m2 stor 4:a med hutlösa hyra, men jag ser inget problem i det. Jag vet att det kommer gå ihop sig och jag vet att jag klarar det, trots inköpet av den lilla gula pärlan med fyra hjul. Ekonomin är minst bekymrande.
Tredje plats kommer mina sociala mål. Jag har ett stort behov av människor. Vilket jag nu ska ta tillbaka och jag ska njuta av varenda minut.
Fjärde plats kommer den personliga utvecklingen Hur jag är och hur bara jag mår. Att unna sig egentid och njuta av det.
Femte platsen. LEV NU! inte sen då är det försent.
Sen har vi ju jobbet.
1. personalens utveckling och välmående. Vi är team och för er som inte visste det så är vi helt underbara!
2. Min egna ledarskapsutveckling, här hemma sitter jag ständigt med någon ledarskapsbok. nått kan man alltid lära sig.
3. Rutiner och kontroll = Resultat
4. Denna punkt önskar min chef ligger på plats nummer ett. Jag skulle vilja säga att den ligger på delad 1:a och 4:e plats. Attityden. Min chef anser att jag har vissa attitydsproblem, något som jag till viss del kan hålla med om, men då kommer vi ju utsökt in på punkt nr 3. Men jaja...
hur man vänder och vrider på mina mål så väl privata som de jobbrelaterade så handlar alltid konflikten med sig själv om något hot. Man känner sig hotad på något plan. Det man behöver göra är att hitta hotet, definiera vad det är och gör något åt det helt enkelt. Där är jag nu, med start imorgon så går vi in på delen "gör något åt det".
Nu säger jag Godnatt
Men det finns även andra saker man måste ta i tu med.
Ja det är det där störningsmomenten i vardagen och det som drar energin ur kroppen. Det är det som gör mig desorienterad och okoncentrerad på vad jag ska göra. Målen blir allt mer suddiga men en del är fortfarande helt klara.
På det privata planet har jag mig och min sons välmående på fem-topp listan. Vi ska ha det bra och jag har ansvaret för det. Vi kan säga att det målet är ju uppnått
Sen har man ju ekonomin. jag lova mig själv en gång att jag alltid ska kunna stå på egna ben no matter what. Ja, nu står jag här med en 97m2 stor 4:a med hutlösa hyra, men jag ser inget problem i det. Jag vet att det kommer gå ihop sig och jag vet att jag klarar det, trots inköpet av den lilla gula pärlan med fyra hjul. Ekonomin är minst bekymrande.
Tredje plats kommer mina sociala mål. Jag har ett stort behov av människor. Vilket jag nu ska ta tillbaka och jag ska njuta av varenda minut.
Fjärde plats kommer den personliga utvecklingen Hur jag är och hur bara jag mår. Att unna sig egentid och njuta av det.
Femte platsen. LEV NU! inte sen då är det försent.
Sen har vi ju jobbet.
1. personalens utveckling och välmående. Vi är team och för er som inte visste det så är vi helt underbara!
2. Min egna ledarskapsutveckling, här hemma sitter jag ständigt med någon ledarskapsbok. nått kan man alltid lära sig.
3. Rutiner och kontroll = Resultat
4. Denna punkt önskar min chef ligger på plats nummer ett. Jag skulle vilja säga att den ligger på delad 1:a och 4:e plats. Attityden. Min chef anser att jag har vissa attitydsproblem, något som jag till viss del kan hålla med om, men då kommer vi ju utsökt in på punkt nr 3. Men jaja...
hur man vänder och vrider på mina mål så väl privata som de jobbrelaterade så handlar alltid konflikten med sig själv om något hot. Man känner sig hotad på något plan. Det man behöver göra är att hitta hotet, definiera vad det är och gör något åt det helt enkelt. Där är jag nu, med start imorgon så går vi in på delen "gör något åt det".
Nu säger jag Godnatt
måndag 4 februari 2013
Avskrivning AB
Det är väl enda sättet... skriva av sig och bli av med det antar jag!
Sjukt irriterad har jag varit den senaste veckan och man hade ju hoppas på att när den här måndagen kom skulle allt vara bra och irritation borta... men nope. Den är där det lilla monstret!
För många år sen satt jag på en psykmottagning här i Norrköping, anledningen till att jag var där var inte för att jag själv var ett vrak eller höll på att bryta ihop, nej det fanns en annan i mitt liv som behövde den hjälpen. Hur som helst så berättade de där sjuka människorna där att det var JAG som behövde hjälp, jag hade nämligen aggressionsproblem. Med facit i handen hade de väl en aning rätt. Men det är något som jag alltid, sedan dess kämpat med, jag strider för att övervinna det säkert varje dag.
Jag lovar och svär jag skulle ge vad som helst för att få vara en solstråle varje dag, men så är det ju inte.
Sen den där perioden som fanns för ett par år sen och även under den tiden innan då jag hade en väldigt jobbig separation med Plutten, har jag alltid kallat dessa problem för "det lilla monstret" för det är just vad det är. Ett litet monster som älskar att ställa till med djävulskap.
Men nu ska det ut igen, det lilla monstret ska få flytta ur min hjärna igen!
För övrigt har jag denna helg haft min första barnfria helg som ensamstående efter den mer lugna och harmoniska separation jag någonsin varit med om. Det är jag j*vligt tacksam för att jag nu ärligt kan säga och stå för att det är bra med mig, jag är f*n lite gladare och lite lyckligare. Det var helt enkelt så här det skulle vara. Dessutom har jag väl aldrig fått en sån stor BAMSEkram av Dexter som jag fick idag när han kom hem från sin pappa. Helt underbart!
Så nu var jag klar...
Sjukt irriterad har jag varit den senaste veckan och man hade ju hoppas på att när den här måndagen kom skulle allt vara bra och irritation borta... men nope. Den är där det lilla monstret!
För många år sen satt jag på en psykmottagning här i Norrköping, anledningen till att jag var där var inte för att jag själv var ett vrak eller höll på att bryta ihop, nej det fanns en annan i mitt liv som behövde den hjälpen. Hur som helst så berättade de där sjuka människorna där att det var JAG som behövde hjälp, jag hade nämligen aggressionsproblem. Med facit i handen hade de väl en aning rätt. Men det är något som jag alltid, sedan dess kämpat med, jag strider för att övervinna det säkert varje dag.
Jag lovar och svär jag skulle ge vad som helst för att få vara en solstråle varje dag, men så är det ju inte.
Sen den där perioden som fanns för ett par år sen och även under den tiden innan då jag hade en väldigt jobbig separation med Plutten, har jag alltid kallat dessa problem för "det lilla monstret" för det är just vad det är. Ett litet monster som älskar att ställa till med djävulskap.
Men nu ska det ut igen, det lilla monstret ska få flytta ur min hjärna igen!
För övrigt har jag denna helg haft min första barnfria helg som ensamstående efter den mer lugna och harmoniska separation jag någonsin varit med om. Det är jag j*vligt tacksam för att jag nu ärligt kan säga och stå för att det är bra med mig, jag är f*n lite gladare och lite lyckligare. Det var helt enkelt så här det skulle vara. Dessutom har jag väl aldrig fått en sån stor BAMSEkram av Dexter som jag fick idag när han kom hem från sin pappa. Helt underbart!
Så nu var jag klar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)