När dagen börjar med en suck

Idag är ingen bra dag. Jag känner det långt ner i tårna. Jag känner att jag måste hitta ett sätt att göra något åt det. Jag måste vända dessa negativa tankar till något positivt för att denna dag ska bli bra. Frågan är bara hur jag ska göra det.

Jag kanske ska ta tag i allt som jag dragit på? 

Ja det kan vara en bra idé för att känna sig nöjd när dagen sen är slut.

Idag vet jag att en bra bok landar i min brevlåda i alla fall och det är ju positivt. Självklart handlar den om personlig utveckling och givetvis kommer ni få ta del av den också. Precis som Stefan Sebö´ss bok RESULTAT som jag har refereat till i en del inlägg här i bloggen. Han med lyckohjulet ni vet :-)

Vad gör ni när ni känner att dagen börjar dåligt? Tips mottages mer en gärna.

Ni vet väl att ni hittar mig på facebook? Kicki Månsson heter jag där, dessutom finns jag alltid på mail kicki_mansson(@)hotmail.com, ja utan paranteserna runt snabela´t allså.

Kontakta mig mer än gärna om ni har tips eller om ni bara vill säga hej.

Ditt sömnfönster

Sömn är jätteviktigt! Tyvärr så sover vi för det mesta för lite eller för mycket! Att 8 timmars sömn är optimalt är en myt. Men självklart är detta indviduellt. Sömn behövs för att du ska klara lättare stress och påfrestningar som kan uppstå i vardagen. Sover du mindre än 6 timmars sömn per natt så är det dags att ta tag i det. Kontakta vården om du lider av sömnrubbningar under en längre period.

För att få bukt på sömnen kan det vara en bra idé att föra en sömndagbok under nån vecka. Då kan du hitta ditt så kallade sömnfönster och se till att du får en bra kvalité på din sömn. I din dagbok antecknar du följande:

- tid för sänggående

- tid för för hur lång tid det det tog för dig att somna (gärna varför om det tog lång tid och vad du gjorde)

- tiden då du somnade

- avbryts din sömn ska det antecknas och gärna hur länge du var vaken 

- tid för uppvaknande och hhur du uppfattat natten och hur du känner dig.

Gör detta under en vecka och räkna sedan ut din snitttid du sover. 

tid som du sovit - tiden du varit vaken under natten= din totala sovtid

Du räknar ut snitttiden genom att ta din totala sovtid delat på hur många dagar du fört dagbok.

Exempel är att din totala sömntid på 7 dagar är 46 h. 46/7= 6,5 h ca. Det är vad du behöver per natt i så fall. Så säg att du ska gå upp vid 6.00 då bör du gå och lägga dig så du somnar vid ca 23.30 för att du ska få en bra kvalité. Dessa 6,5 timmar är ditt sömnfönster. Det är den sömn du behöver.

Viktigt är också att man har rutiner för sin sömn. Gå och lägg dig vid samma tid varje dag och gå upp samma tid varje dag är det bästa. 

Genom din sömndagbok kan du se hur du känt dig och du kan lätt korrigera det som inte känts riktigt bra eller bara följa det som har varit bra.

Vi människor styrs mycket av vanor och har svårt att bryta sina vanor. Men för att må bra och bryta dåliga vanor krävs för det mesta bara 2-3 veckors "lidande"

Sov gott och lycka till med att hitta ditt sömnfönster!

Tack för att du grävde min grav, men jag behöver den inte

Jag har verkligen kommit till det stadiet att jag vill och ska stryka ett streck över det somvarit. Ni som läst ett tag vet att jag har haft en nästan två år lång tvist med min förra arbetsgivare. Den 2 juni 2014 tog den slut, jag lämnade arbetsplatsen för gott.

I tre veckor var jag arbetslös. Nu har jag två jobb, varav ett ger mig det jag behöver. Jag får verkligen leva ut och visa vad jag kan. Jag får jobba med en underbar tjej som för övrigt också jobbade på min förra arbetsplats.

Tack vare dessa två jobb kan jag idag jobba mindre än vad jag har gjort och tjäna samma lön som jag gjorde på min föredetta arbetsplats.

Hur fick jag ihop den ekvationen?

enkelt.

jag är värd något och allt har sitt pris.

Tappade rutiner under färden

På grund av kraschen förra året tappade jag "vanliga" rutiner och bytte ut dem mot sömn. Med vanliga rutiner menar jag som hushållssysslor och matlagning t ex.. Det inte förrän nu jag sakta börjar byta tillbaka. Detta medför dock att ångesten spökar mer under de veckor jag har Dexter. Men självklart på ett bra sätt. Jag tvingas att göra detta istället för att sova då och det är bra.

För att jag inte ska "glömma" bort rutinerna barnfritt veckor använder jag appen "todoist". Lite nördigt. Men den påminner mig om de enklaste ting som att t ex tömma diskmaskinen. Varje kväll öppnar jag appen och har då ca tre saker att göra. Jag har t ex lagt in att jag en gång i veckan ska vattna blommorna :-).

Visst jag fuskar trots detta men skynda långsamt var det någon som sa en gång i tiden. Jag ser det som ett hjälpmedel och stöd i min vardag.

Hjulet måste vara runt för att rulla

Vad är lycka och hur känner man den? 

Jag tror att det är en av de vanligaste frågorna man ställer sig själv dagligen. Att jaga lyckan blir ingen lycklig av. Det vet vi. Det vet alla!

Pengar då? Gör det än lycklig?

Nej jag tror inte det. Men det underlättar självklart. Att slippa ångesten när räkningarna trillar in gör än självklart lycklig. Men om man har inställningen att allting löser sig ändå så får du ju ändå samma effekt.

Arbete?

Om man gör det man brinner för känner man givetvis lycka, samtidigt är det ju få förunnat att få möjligheten att göra det. Här är det jätteviktigt att det verkligen känns rätt.

Kärlek?

Goda relationer ger lycka. Vilken relation den än är, familj, vänner, partner osv. så ger det trygghet och kärlek som gör än lycklig.

Hälsa?

Du har en snygg vältränad kropp och människor skulle döda för att ha en likadan. Gör det dig lyckligare? Troligen inte, ett snyggt yttre behöver inte betyda lycka, lycka kommer inifrån.

Tid

Om du hade all tid i världen. Skulle det göra dig lyckligare? Nu handlar allt om val och prioriteringar. God planering av dina dagar gör att du får tid över men gör det dig verkligen lyckligare?

Det som gör dig lycklig är att du gör ett aktivt val att förändra eller förbättra det som inte är bra. Jag har tagit upp 5 saker man kan relatera till lycka: pengar, arbete, kärlek, hälsa och tid. Sätt dessa 5 kategorier i ett hjul och använd skalan 1-5 där 1 är sämst och 5 är bäst. Sätt sedan streck runt dina resultat. (Se exemplet på bilden)

Rullar hjulet? Grattis ditt liv rullar och flyter och du kan känna äkta lycka och tacksamhet för vad du har.

Är det inte runt? Förändra och förbättra i den kategorin.

Detta är min förenklade variant av lyckohjulet

Lycka till!

För mer information om lyckohjulet besök Stefan Sebö, www.sebo.se, 

Blöt speedway tisdag

Igår var det speedway tisdag. Den största anledningen till att jag går är min sons intresse för sporten. Men självklart har man ryckts med.

Igår regna det och det var ganska oklart om det skulle köras eller inte. Men 20.20 gick starten för vargarna och västervik.

Blöta och kalla satt vi och kolla på hur vargarna tog segern.

Dexter somna i bilen på väg hem och jag fick bära upp han. Han sover ännu nu så här vid åtta på morgonen :-)

Hans pappa kommer och hämtar honom i eftermiddag då de ska gå och se en träningsmatch för vita hästen.

Själv ska jag ta och gå in till stan för att hitta en födelsedags present då min goa unge fyller hela 5 år på måndag.

Ha en bra dag alla och glöm inte att blicka framåt :-)

Avslutningen, nu är det dags att glömma det förflutna och lära sig av det

Hej.

Det var ett tag sen igen. Den utlovade fortsättningen av min historia tynger mig. Det går bara inte, den gör mig olycklig. Jag tog därför beslutet att inte publicera den.

Jag väljer nu att blicka framåt istället. Jag delar av mig av framtiden istället.

Hejdå gårdagen och hej framtiden

Jag har precis lämnat in min aktivitetsrapport till arbetsförmedlingen. Inga sökta jobb denna månad, men jag känner mig nöjd. Denna vecka ska jag hjälpa ett företag med en upphandling, hemstädning för ett annat företag och hjälpa en vän med sitt hem. Så ja, jag håller mig sysselsatt.

Jag har även börjat lite smått med träningen igen och har grym träningsvärk i magen kan jag säga! Men men träning ska kännas. Jag måste få bukt med mina sömnsvårigheter och enda sättet är träning och sysselsättning. Självklart måste jag lära mig att varva ner också. Därför ska jag göra lite yogaövningar en eller två gånger i veckan också. Jag testade yoga för nått halvår sen för första gången. Det är fruktansvärt avslappnande och man verkligen andas ut negativa känslor och energier. För att få bukt på aggressionerna är det lite mer hårdträning som behövs, då har jag ju spåret.

Ikväll har jag lovat Dexter att gå på speedway, så nu ber vi till vädergudarna om uppehåll från 19.00

Tack o hej från mig

Landningen

Glo'kväll mina trogna läsare! 

Det var ett tag sen och nu är det väl dags att skriva igen. Jag jobbar fortfarande på att skriva ner den jobbiga delen av min historia, det är tungt men den kommer.

Nu har jag varit arbetslös i ca 1,5 månad. Jag har under denna period lyckats skaffa mig totalt 4 jobb. Det första tacka jag nej till, de andra 3 tacka jag ja till. Varav ett av dig sa jag upp mig ifrån ;-). För mig känns det sinnessjukt. Helt otroligt, jag känner mig tacksam.

Med de två jobben jag har räcker det med att jag jobbar typ tre dagar i veckan för att få ut samma lön som jag fick från mitt förra jobb. Och det är exakt samma jobb jag gör. Det känns jävligt bra att ha det så.

Tyvärr har jag tappat bort mig lite nu när man landat och reflekterat lite över vad som händer och har hänt. Men jag vet också att jag har styrkan att klara av det.

Jag känner mig lyxigt lottad över hur min kämparglöd inte sviker mig och hur bra jag är på att lita på min magkänsla.

Ja mitt liv är ganska komplett nu!

Ha en glad och trevlig midsommar

Det är mycket som händer för mig nu. Antagligen har jag inte landat ännu, men det gör inget allt känns bra och det går bra nu!

Jag vill bara önska er en glad midsommar! Ta hand om dig och dina nära. Ni som firar med barn, tänk på alkoholen. Ni som inte har barn och brukar alkohol, häng in era bilnycklar, lås gärna in dem. Jag vill inte vakna imorgon och få besked om att någon i min närhet eller bekantskapskrets har mist sitt liv i en bilolycka där alkohol varit inblandat.

Ta hand om er!

Att låta någon ta över...

Mycket har handlat om hur orättvist jag känner att jag har blivit behandlad. Hur kränkt jag blivit, hur jävla (på ren svenska) nedtryckt jag har blivit och hur psykiskt misshandlad jag har känt mig blivit.

Men vet ni vad?

Under alla dessa år så har det funnits en människa. En enda människa som varit min stora förebild. Mia Törnblom. Hennes bok "Självkänsla nu" vände min värld helt upp och ner och gav mig ett riktigt jävlar herrejisses anamma! Alla borde läsa den... 

Sen jag köpte den boken, efter jag faktiskt hade varit på psyk med en närstående och jag själv vände upp och ner på mig själv bara för att ens förstå vad den där, som jag tänkte då, "jävla psykkkärringen" försökte säga mig. Hon valde helt fel ord i mina öron hade hon sagt saker o ting på andra sätt hade jag kanske förstått, men nu handla det om ren smutskastning och jag blev tvungen att komma tillbaka för ytterligare samtal eller så skulle polisen hämta mig. Detta hände flera år innan jag själv krascha och handla egentligen inte om mig mer än som medmänniska. Hur som haver när jag kom tillbaka fick jag träffa en annan som tipsa om denna bok "självkänsla nu" och idag kan jag säga om jag mindes namnet på den människan som gav mig tipset så skulle jag söka upp personen ifråga bara för att säga tack.

Jag har läst alla Mias böcker nu, jag älskar henne, jag har läst andra "självhjälpsböcker" sen dess. Jag har kanske något av en ett beroende av dem. Jag läser dom stundtals och ibland bara en del av dem för att sen gå tillbaka en del läser jag flera gånger om. Ja jag vet, ganska skadad kanske ;-)

Men till slutsatsen.

Ingen kan förändra en annan människa det är bara DU som kan förändra dig själv!

Felet jag gjorde för att krascha,för att må skit, för att gå med på medicinering och för att sen i stort sätt sluta leva var för att jag lät en annan människa försöka förändra mig!

INGEN KAN FÖRÄNDRA DIG!! 

Tänk att efter två års kamp ska detta komma från min mun. Men så är det. Jag är samma gamla vanliga Kicki, med utbrott, med aggressioner, med ett skiftande humör, med kort stubin, med glädje, med sorg och med ett liv!

Mitt stora feta farväl

Godmorgon.

Idag är min första dag som arbetslös. Ja, ni läste rätt. Arbetslös.

Jag skrev igår under mina appsägningspapper, jag tog mina chefer i handen och tacka för mig. Jag är helt säker på att spekulationerna på arbetsplatsen började i samma sekund som jag lämnade in mina arbetskläder. Tankarna som flyger genom personalen som finns kvar är säkert "han vann trots allt hon har kämpat", "nu blir det lugnt och skönt här", "hon gav upp",  "hon mår bra nu"

Självklart haglade frågorna igår från mina arbetskamrater som idag är mina före detta arbetskamrater.

Det enda jag har att säga är detta:

Jag lämnade igår min arbetsplats, jag lämnade den och gick mot framtiden, jag kommer aldrig bli densamma igen. Jag kommer fortfarande ha mitt temperament kvar, jag kommer fortfarande stå för mina fel och brister. Jag kommer fortfarande ha min ångest och fortfarande vara deprimerad då min ångest är kronisk och det handlar om att hantera den. Jag kommer aldrig bli frisk, jag kommer alltid ha problem vid stress och jag är överkänslig för det. För mig handlar det om att acceptera det och lära mig hantera det.

Om jag gav upp?

Nej, men jag valde min strid och vem som skulle strida för mig. För hur vi än vrider och vänder på historien så har jag inte varit ensam.

Min vinst?

Jag lämnade över min arbetsplats igår, jag lämnade även över bollen till dem som jobbar kvar. Det är er strid nu. Min vinst kommer när era röster kommer höras. För att era röster ska höras måste ni prata. 

Jag lämnade min arbetsplats igår och tog mina båda chefer i handen. Liksom dem som jag lovade vi varandra lojalitet och respekt för varandra i framtiden. 

Jag och mina chefer gjorde ett avslut igår.

Under de fyra åren jag jobbat på detta företag har jag träffat ett helt underbart gäng, jag kommer aldrig glömma det och jag kommer hålla kontakten med många av er.  

 Deta är mitt stora feta farväl och jag säger hej till framtiden.

Lycka

Det kanske är sjukt att säga det.  Men det handlar nog mer om att jag börjar bli frisk.

Men gud vad kag uppskattar dagarna jag har med min son. Han ger lika mycket energi som han tar.

Jag känner mig hel när han är hos mig helt enkelt.

Framtiden....

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4005738/?claim=67h2cf4ksvd">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Godmorgon!

Jag sitter och funderar på framtiden. Jag ser den som ljus för en gångs skull kommer inte denna omgång dra ut på tiden. Jag är åter sjukskriven för stress och konflikt med min arbetsgivare. Denna gång kommer det gå fort i alla fall. Den 2:à juni startar överläggning och kommer troligtvis avslutas samma dag. Jag kommer vara sjukskriven till dess.

Skillnaden mot förra gången är att jag koncentrerar mig på livet. Jag mår bra och känner mig stark. Men på min arbetsplats känner jag mig kränkt och klassad som en idiot. Vänner och arbetskamrater står bredvid och undrar hur jag orkar, varför jag inte ger upp. Svaret är enkelt: rätt ska vara rätt och kränkning är inte okej. En människa som påbörjat en kränkning eller mobbning fortsätter helt enkelt. Går jag hittas det nån annan att hacka på och det är inte okej. 

Jag håller ju på att skriva ner min historia. Allt ska ju ut, här nedan har en pärm. Den innehåller, mail från mig och min arbetsgivare, sms från mig och min arbetsgivare, protokoll från förra årets förhandlingar, läkarintyg, journaler och handlingar min arbetsgivare velat att jag ska skriva under. Pärmen är tung att öppna för mig. Den påminner så mycket om hur nära det var. Hur nära det va att välja graven istället för livet. 

Men vad vinner jag på detta? Förmodligen ingenting och jag förväntar mig inte det heller. Jag har bara lovat att allt ska ut. Det spelar ingen roll. Det ska ut!

Visselblåsare

Visselblåsare ska få förstärkt skydd. Jag läste en artikel i Expressen om en kvinna som fick sparken efter hon anmält vanvården av sina brukare på det äldreboende hon jobbade på. Givetvis får det här mig att tända till på alla cylindrar. 

Jag blir så arg att detta ska ens existera!

Vi har yttrandefrihet i detta land! Det innebär att man får tycka, tänka och säga vad man vill. 

Men det har startat nån hetsjakt på åsikter! Vi är rasister när vi kallar våra chokladbollar för negerbollar, barnen får inte sjunga nationalsången på skolavslutningarna och Gud förbjude att säga vad du tycker på ditt jobb!

Möjligen reagerar jag för att jag sitter i samma situation. Jag har öppnat mitt mun, jag har skrikit, gapat och tjutit framför vår ägare på vårt företag för att jag själv och en del i gruppen mår dåligt på grund av en dålig personalpolitik. Självklart skrämmer ledningen personalen till tystnad och jag står med "straffet" .

Jag förstår personalen fullt ut. Jag förstår tystnaden. Jag har varit där också. 

Det jag tycker är förjävligt är att personer i detta land som sitter i högre positioner har full tillåtelse att kränka mindre uppsatta arbetstagare. Sen undrar man varför den psykiska ohälsan ökat?

Ha en bra dag alla där ute :-)

Fortsättningen får vänta....

Jag började skriva på min historia för att heala mig själv, för att få ut den orättvisa som drabbat mig, för att visa att kränkning är inte okej. Jag vill inte att någon ska gå igenom det jag gått igenom trots att jag vet att många gör det. Men om jag kan förändra någons sett att se på livet och förändra det som måste förändras så gör jag det utan att blinka.

Jag står för mina fel och brister, jag tänker aldrig göra något annat. Jag säger inte att jag gör rätt men jag säger inte heller att jag gör fel.

Alla som läser mina inlägg och kommer läsa fortsättningen av min historia ber jag att se det från mina ögon. Kränkning är inte okej oavsett vem som kränker. Alla har vi olika syn på saker och det finns alltid två sidor av en historia. Det är det jag vill att alla tänker på när de läser mina inlägg. DET FINNS ALLTID TVÅ SIDOR AV EN HISTORIA! Det ni läser här är min sida, mina upplevelser och min syn på allt och ingen annans.

Men historien får vänta, jag är dålig igen och det är för jobbigt att titta i backspegeln. Men ut ska historien, jag har lovat det. Jag håller alltid mina löften. 

Det som är fortsättningen är jobbig den innehåller journalanteckningar, sms, och övriga handlingar som drabba mig under perioden maj 2013 och september 2013.

Jag har nu en ny fight att ta, men jag har valt att ge makten till kommunal att ta den, orken jag har måste jag lägga på mig själv för att orka stå.

Jag var tvungen att få ur mig detta.

Jag hoppas alla kommer ha en bra dag!

Början på min historia

"Det du behöver är vila" var orden läkaren sa februari 2012. Jag gick därifrån med ett recept på antidepressivt och kände mig som ett större frågetecken än vad jag gjorde när jag kom dit. "Akut stresssyndrom" stod det på läkarintyget.

" vaddå stress? Jag känner mig inte stressad bara trött." Detta var startskottet för två års helvete och folks oförståelse för psykisk ohälsa.

Mitt sätt att hantera min diagnos var kanske inte den bästa men å andra sidan var det ingen som berätta hur jag skulle göra. Ordinationen var vila. Privat var jag varannan vecka förälder till en treåring och i arbetslivet arbetsledare/chef till ett gäng på 15 personer. När skulle jag vila?

Jag kunde själv inte sätta ord på vad som var fel. Jag kunde inte förklara för min chef eller familj/vänner hur det egentligen var för jag visste helt enkelt inte.

Nånstans i oktober 2012 var jag officiellt tillbaka på 100% på jobbet?jag hade gått helt sjukskriven för att sen trappa upp. Trots att jag var sjukskriven 50 % hade jag min arbetstelefon på heltid! ibland flexa jag. Man ställer väl upp på gänget?

När jag kom hem rasade jag ihop i hallen och sov en timme. Det var väl vila jag skulle göra?

Ingen såg när jag sov i hallen hemma, ingen såg mina raseriutbrott i bilen på väg till objekt, kunder eller personal och det var ingen som verkligen förstod.

I ca 8 månader höll fasaden. Sen rasa allt! Det antidepressiva jag åt var som sockerpiller vilket jag gjorde att jag slutade med dem. Jag rådgjorde med vårdcentralen och slutade.

Kanske var det dumt och det största misstaget jag gjorde eller så var det jag behövde. Det var kalla fall startskottet till allt som hände efter det. Sommaren och hösten som följde 2013 är ingen trevlig och rolig resa, jag kommer berätta den för er, jag måste bara bli redo för det. Precis som jag behövde bli redo för att berätta det jag precis skrivit ner. 

Till er som läser detta:

Sluta vara tyst, prata om psykisk ohälsa, det är inte tabu längre. 

Jag har tagit beslutet och jag kommer aldrig vara tyst om det längre!

Känt mig låg

Idag har jag känt mig ganska låg. Tröttheten tar överhanden och det är jobbigt.  Jag vet var den kommer ifrån också....

Det är träningen.  Det avtog och försvann.

Jag vet att jag mår jättebra när jag tränar. Inget slår känslan av lite träningsvärk. Jag känner mig stor o stark och inget kan slå mig då.

Så imorgon är det dags att påbörja vandringen med träningen igen. Jag ska promenera i början så jag får upp motivationen igen.

Fredag

Hundra år sen man skrev här.

Dags att börja igen känner jag. Jag har tappat mycket och visa saker har gått över styr.

Det värsta är att jag tappat träningen. Men jag ska se om jaag kan komma igång igen nästa vecka.

Jag har börjat städa på heltid på jobbet vilket gör att min högra hand somnar jättelätt.

Jag går fortfarande hos min underbara kurator. Ska dit nästa vecka igen.

Jag har backat lite i depressionen igen men bara jag kommer igång med träningen kommer det nog ordna sig tror jag :-)...