Så började ett blogginlägg hela Sverige förmodligen tog del av igår. Therése liksom jag och många andra har något som kallas bipolär sjukdom eller bipolärt syndrom. Bipolär sjukdom och bipolär syndrom är två skilda saker men de liknar varandra. Är man bipolär är man som man förr kallade de manodepressiv.
Det menas att man har olika faser. För mig handlar det och djupa dalar och höga berg i korta drag. Jag visar mina dalar genom aggressivitet vilket leder till en agiterad depression. Under dessa perioder låser jag in mig, pratar sällan med folk, gör inget vettigt utan bara surar helt enkelt. Sen har vi de höga bergen. Då är jag superwomen och ingen kan klå mig i något. Jag skulle kunna styra landet utan några problem under de perioderna. Jag är helt enkelt bäst då.
Det svänger lika kraftig som den tid det tar för dig att läsa detta.
Jag själv har valt att vara öppen med hur mitt tillstånd är. Det har hjälpt mig plana ut dalarna och jag är inte på något sett lika aggressiv nu som jag var innan jag fick hjälp med mina problem.
Under de senaste åren har vi haft miljontals kampanjer om just Psykisk ohälsa i detta land. Jag tycker det är bra. Det är bra att folk är mer öppna med sitt psykiska tillstånd. Vi måste våga prata om det.
Precis som Therése, gick jag också från ett företag precis när jag fått min diagnos. Jag passade inte in i formen.Det är nått jag är väldigt glad för idag. För jag vill inte inte passa i en form jag vill vara jag och jag vill att folk ska respektera och acceptera det.
Det är ingen nackdel att ha denna sjukdom eller syndrom, bara man lär sig fokusera på de bra bitarna med det. Vi är mer kreativa än andra och förmodligen mer intligenta en dem som inte har detta. Det vi får göra är bara att kämpa mer med det.
Jag var bara tvungen att få ur mig detta just nu och rekomenderar er att gå in occh läsa Therese´s blogg (http://theresemolander.wordpress.com)
Hej! Jag heter Kicki och är psykisk sjuk. På riktigt också!
