Avskrivning AB

Det är väl enda sättet... skriva av sig och bli av med det antar jag!

Sjukt irriterad har jag varit den senaste veckan och man hade ju hoppas på att när den här måndagen kom skulle allt vara bra och irritation borta... men nope. Den är där det lilla monstret!

För många år sen satt jag på en psykmottagning här i Norrköping, anledningen till att jag var där var inte för att jag själv var ett vrak eller höll på att bryta ihop, nej det fanns en annan i mitt liv som behövde den hjälpen. Hur som helst så berättade de där sjuka människorna där att det var JAG som behövde hjälp, jag hade nämligen aggressionsproblem. Med facit i handen hade de väl en aning rätt. Men det är något som jag alltid, sedan dess kämpat med, jag strider för att övervinna det säkert varje dag.

Jag lovar och svär jag skulle ge vad som helst för att få vara en solstråle varje dag, men så är det ju inte.

Sen den där perioden som fanns för ett par år sen och även under den tiden innan då jag hade en väldigt jobbig separation med Plutten, har jag alltid kallat dessa problem för "det lilla monstret" för det är just vad det är. Ett litet monster som älskar att ställa till med djävulskap.

Men nu ska det ut igen, det lilla monstret ska få flytta ur min hjärna igen!

För övrigt har jag denna helg haft min första barnfria helg som ensamstående efter den mer lugna och harmoniska separation jag någonsin varit med om. Det är jag j*vligt tacksam för att jag nu ärligt kan säga och stå för att det är bra med mig, jag är f*n lite gladare och lite lyckligare. Det var helt enkelt så här det skulle vara. Dessutom har jag väl aldrig fått en sån stor BAMSEkram av Dexter som jag fick idag när han kom hem från sin pappa. Helt underbart!

Så nu var jag klar...