söndag 17 februari 2013

Att kompromissa...

Söndag har det blivit. Jag var och hämta min lilla prins hos sin pappa för några timmar sen. Han ville så gärna visa sitt nya rum och resten av lägenheten. Min lilla prins. Dexter tycker nog att det är bra konstigt att han har två rum, men det är samtidigt skönt att han kan se att det inte är något ovanligt mellan pappa och mamma.

Under de många år som vi var tillsammans, speciellt den senare delen i vårt förhållande, har jag hela tiden försökt att hitta den felande länken. Kanske är det därför vi idag inte är tillsammans, vem vet?

Men det har alltid känts som det är jag som dragit den tyngsta lasten och det har alltid varit jag som skulle vara stark. Jag vill nu också passa på att understryka att Plutten inte haft ett lätt liv med mig heller.

Idag när jag läste en krönika av Mia Törnblom, som för övrigt tillhör en grupp människor som jag bara inte kan sluta avguda och ser henne som en j*vligt bra förebild, så fick jag svaret. Det stod där i hennes krönika. När jag läste den så blev allt så uppenbart!

Det handlade om att kompromissa. Hon berättade om sin väninna som gift sig. Väninnan ville ha barn, hus och gräsmatta. När hon träffa sin själsfrände var hon tvungen att ändra sig lite. Hennes kärlek ville absolut inte ha barn så väninnan fanns sig i det men tänkte då att hus kan man ju ha. Kärleken ville absolut bo mitt i stan, så väninnan köpte det med. Parkerna i stan är åtminstone gröna. Några år senare skulle de på semester. Var de överens då? nje inte riktigt. Väninnan ville till sol och bad, kärleken till Paris och museum. Mias väninna ringde då upp Mia och skrek att hon gift sig med en stor idiot.

Det hela handla om att hon hela tiden hade kompromissat i tysthet. Hennes fru hade ingen aning om hur det stod till!

Mitt tips är att läsa krönikan Mia Törnblomskrönika: "ingen hör vad du tänker"

För mig så var det som ett uppvaknande. Hur f*n ska någon höra när jag bara skriker inombords?

På torsdag ska jag åter igen till VC för att prata om min Setralin-behandling, som inte riktigt har givit den långsiktiga effekt jag vill ha. Jag anser fortfarande inte att mitt sinne och lugn ska vara fejkad av en tablett. Jag vill vara jag, på riktigt.

1 kommentar:

  1. Så jävla sant....
    Så många gånger jag tänker att *va fan fattar han inte för? *
    Antagligen har inte Svensson en aning om vad jag tänker o tycker. ...
    Sen ibland är han nog bara urbota trög i huvudet ibland också. .. men ja ja ja det kanskeeee jag kan vara nån gånf ibland jag med....
    Kanske ;)
    /Vg

    SvaraRadera