Ni som har hängt med ett tag vet att Mia Törnblom är en av mina favoriter. I veckan fick jag hem hennes bok "Mia Törnbloms samlade tankar om självkänsla". Givetvis mycket bra och en repetition av hennes tidigare böcker.
Mia är mycket för meditation. Att det man vill, det kan man. Visst är det så samtidigt som det låter förbannat lätt och det är det inte. Men som Mia säger i sina böcker genom övning når man färdighet.
Man blir aldrig färdig med den mentala träningen, men man bör veta hur det funkar. En del gör det i sin vardag en del måste ta sig tid till det.
Klart är det att genom mental träning uträttar man mer med mindre ansträngning i alla fall.
Som ett led i den mentala träningen kan det vara bra att veta hur hjärnan funkar. Som alla vet har vi två hjärnhalvor. Den högra och den vänstra. Många av oss använder den vänstra mest. Det är den som skapar det hanterbara av all energi. Den står för det logiska tänkandet. Den planerar och tänker linjärt. Det är även den som får oss att oroa oss, döma och sätta regler. Som Mia Törnblom beskrev det: det är den som ger oss rynkor i pannan.
Den högra halvan är den som lever här och nu och är öppen för nya möjligheter.
Ibland kan jag tycka att det skulle vara skönt att enbart ha den högra halvan, men tänk vad som skulle kunna hända? Det är då man förmodligen står framför en bil mitt i gatan och undrar hur ont det kommer att göra att bli på påkörd och verkligen testa det.
För att må bra behöver man balans mellan dessa halvor. Balansen finner man vid mental träning ett exempel är meditation.
Vi har möjligheten att styra och välja våra känslor. Det är något som blivit väldigt uppenbart för mig när jag ser min underbara son Dexter. Han är expert på att intala sig saker. Som till exempel när han ramlar och slår sig. Ser jag det gråter han hejdlös som det gällde livet, "ser" jag det inte väntar han en stund för att verkligen känna efter hur ont det gjorde. 9 fall av 10 gjorde det inte så ont. Ett annat exempel är när han ska bada och gå i vattnet som är kallt. Man frågar då om det är kallt och svaret är givetvis nej det är inte kallt. Han upprepar det för sig själv ett par gånger men vänder på det "åhh mamma det är så varmt" ett tu tre så är han i vattnet och trivs där som fisken.
Exakt så borde en annan också göra. Det tar 90 sekunder för känslorna att strömma genom hela kroppen. Det är den tiden man ska låta känslan bubbla sen kan man faktiskt välja om man ska fortsätta att vara glad eller arg åt det. Vi experter på att hålla kvar den arga känslan mer än den glada. Det är så vi människor funkar.
Är man arg eller ledsen över något, låt det vara så då i 90 sekunder. Efter det släpp det genom att upprepa för sig själv att det kanske inte var så farligt. Du är en bättre människa en så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar